Colosseum – Chapter 1: Delirium

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Firebox Records, betyg: 5]

Att i över en timme umgås med extrem doom metal där var och varannan låt är mer än tio minuter lång är nog inget medelsvensson pysslar med särskilt ofta. Vill man höra finska Colosseums debutalbum är det vad som krävs och då fungerar det inte att vara rastlös. Den här musiken rör sig nämligen sakta framåt som en skadeskjuten brontosaurus i kvicksand och att urskilja texterna i Juhani Palomäkis väsande sånginsatser är närmast en omöjlig uppgift. Colosseums doom beskrivs i promohäftet som influerad av dark ambient, klassisk orkestermusik, Dead Can Dance och Lustmord. Texterna berör också tunga ämnen som självmord, depressioner och delirium. Man bör således vara psykiskt stabil när man avnjuter Chapter 1: Delirium, om man nu kunde urskilja lyriken, vill säga.
Hur som helst har bandet lyckats inflika rätt snygga, om än vemodiga melodier, viket gör lyssningen tämligen njutbar i alla fall. Vad jag däremot stör mig på är skivans sound som varken känns tungt eller hårt. Såsom sångarens väsande röst framstår även musiken som dimmigt väsande och jag hade gärna hört en klarare och mer tydlig ljudbild. För att påverka den märkliga mixningen skruvar jag upp volymen ännu högre, men det hjälper inte. Synd faktiskt, för Colosseums musik är inte tokig, men den låter alldeles för mjuk nu.