(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, VUV-Records, betyg: 5]
Galningarna i The Crazymen är tillbaka och den här gången har tre låtar spelats in live, vilket hörs alltför väl. Några pålägg har gjorts i studio, men det hjälper föga. Ljudet är rätt sunkigt på plattan och speciellt trummorna låter som flyttkartonger. Musiken och sången är däremot helgalen – i positiv bemärkelse – i till exempel “Baby majesty” med sin märkliga refräng. Detta är en låt Frank Zappa skulle ha kunnat skriva ifall han var levande, hårdrockare och freakat ut på LSD. En annan rätt cool låt med sin ödsliga melodi är “Johnny Cash B.F.”. Här känns det som att The Crazymen är på ett mer allvarligt humör, men man kan aldrig vara säker på de här killarna. Skivans första spår gillar jag däremot inte. Den heter “The once who curse you” och påminner om någon sorts spretig hardcore. Första gången jag hörde den här trion var året 2005 och singeln hette Your Hate, Old Man. Den imponerade inte, även om jag tyckte mig finna någonting i den som skapade ett visst intresse. Banned in Upsala – ja, det ska stavas så – är definitivt bättre (bortsett från ljudkvaliteten) och The Crazymen fortsätter alltså att vara musikaliska anarkister som handlöst kastar sig mellan olika stilar med de mest märkliga infall på agendan. Den här plattan hade fått ett högre betyg om inspelningen varit bättre, men låtmässigt är den kul och bandet kommer nog till sin fulla rätt så småningom.