(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Bad Taste / Border, betyg: 5]
Sleep Is The Enemy från 2006 var en riktigt bra platta med Danko Jones, även om den inte var helgjuten. Never Too Loud är trots sin titel något lugnare och även om den har sina poänger och en del coola låtar här och var, är den i mitt tycke sämre än föregångaren. Kanadensarna fortsätter att framstå som ett fattigmans-Thin Lizzy och soundet har inte förändrats i någon större utsträckning sedan tidigare släpp. Man känner igen Danko Jones, hans röst, de enkla men effektiva refrängerna och de simpelt riffbaserade låtarna. Never Too Loud är absolut ingen dålig platta, men den känns mer radioanpassad än tidigare och det är längre mellan topparna än vad man har vant sig vid. Höjdpunkterna här heter “Still in highschool”, “Forest for the trees” där John Garcia (Kyuss) och Pete Stahl (Scream, Wool, Desert Sessions) gästar, samt “Let´s get undressed” med sitt ihärdiga AC/DC-riff. Även snygga “Ravenous” och det avslutande, larmiga titelspåret höjer sig över medelmåttan. Resterande material är alltifrån “bra” till “knappt okay”, men det blir säkert några av dessa låtar som släpps som singlar. Jag hade förväntat mig mer av kanadensarna vars liv tycks bestå av ett evigt turnerande på vägarna, men trots att Never Too Loud framstår som en mellanplatta i Danko Jones karriär så är det i alla fall en underhållande och trevlig sådan.