(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Cold Meat Industry, betyg: 8]
Musik är konst och konst kan vara musik, men i Golgathas fall kommer även den konstnärliga musiken i ett konstnärligt konvolut. Liknande företeelser har givetvis inträffat förr. Men konvolutet till den här skivan är i en pocketboks storlek och det häfte som sitter fast i ena ytterväggen till konvolutet innehåller Birthe Klementowskis erotiska konstfoton. Samt den franske filosofen Georges Batailles visdomsord, som influerat till Tales Of Transgression And Sacrifice. Med andra ord köper man en konstnärlig helhet och inte “bara” en skiva när man investerar i den här plattan. Och investera bör man göra, åtminstone om man tycker om mixen av neo-folk, ambient, ritualtrummor och elektronisk musik. Golgatha blandar nämligen dessa ingredienser, samt använder akustiska gitarrer, viola, flöjter och andra mer eller mindre exotiska instrument för att skapa sin magiska mix av atmosfär, mörker, erotik, sensualism, surrealism, drömriken, melodier, rytmer, ord och ljud. Det är vackert, fascinerande, medryckande och filmiskt. Det är också lätt att försvinna in i den här musiken, där Christoph Donarski delar sångmikrofonen med Sorakeys kvinnliga stämma. Kanske tror ni att tyskarnas musik är svår, snårig eller ogenomtränglig, men faktum är att jag tycker tvärtom. Tales Of Transgression And Sacrifice är välkomnande och vänlig mot ovana öron, utan att tappa i varken djup, mål eller mening.