(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Epitaph / Bonnier Amigo, betyg: 4]
Los Angeles-baserade kvartetten I Am Ghost låter som så många andra: det är emo-melodier vi har hört förut, trist screamo emellanåt, melodiös sång i regel, hardcore och ljummen metal i en mix som får kompositionerna att låta ungefär likadana allihop. Hur proffsigt sammanställd Those We Leave Behind än må vara och hur snyggt Paul Leavitt än producerat och hur bra bandet än lirar, så förstår jag inte vitsen med det här albumet. Det finns absolut ingenting som utmärker eller gör gruppen speciell och Those We Leave Behind är bara ännu en kompetent och förutsägbar platta inom en genre som sällan berör mig. Trots denna negativa inledning måste jag tillstå att I Am Ghost inte är sämre än många andra konstellationer som musicerar inom samma fantasilösa stuk. Så vet du med dig att du älskar sånt här kan det vara värt att kolla in amerikanarna, men förutom Timoteo Rosales III:s ibland rätt snygga gitarrspel så tvivlar jag på att du hittar en ny favorit i det här bandet. Idérikedomen flödar inte precis över och musiken är varken hård eller speciellt energisk. Själv kan jag inte ens hitta ett spår som är bättre än de övriga, så visst är plattan jämn, men dessvärre på samma sätt som en platt, svart motorväg: varje meter man går ser ut som den man redan har gått och när man kommit fram till slutet har man ingen lust att göra om strapatsen igen. Produktionen och kompetensen får betyget fyra, låtarna och det konstnärliga når knappt upp till tre.