(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Undefined Sounds, betyg: 8]
Memento Mori var under första halvan av 80-talet en grupp vars skivor brukade gå varma på min stereo. Bandets svärtade postpunk och Tom Holmlunds undergångsromantiska svenska texter var som tidsenlig apokalyptisk poesi i en era då svarta kläder och svarta rockklubbar dominerade livet. Eskilstunagruppen fick fin kritik och gav ut tre LP, tre singlar, en maxisingel och en kassett mellan 1983 och 1989 då de straxt därpå upplöstes, men i motsats till exempel Reeperbahn blev de aldrig ett namn på var mans läppar, trots att de tveklöst var värda det. Förra året återförenades Memento Mori och nu har samlingsplattan Ur Skymningen 1982 – 1988 kommit ut. Albumet innehåller delar ur bandets produktion och visserligen hade en liten box med allt material varit det ultimata, men det är väl en kostnadsfråga. Den här plattan ger trots allt en utmärkt bild av mörkermännens mycket jämna och starka låtmaterial och då originalskivorna är allt annat än lätta att få tag på idag kan jag bara varmt rekommendera denna CD-utgåva. Memento Mori hade ett sound som till stor del byggde på basisten Jerker Lindells funkbas och Johan Möréns taktfasta trummor, men också på gitarristernas The Edge-liknande tonflöde och Stefan Wistrands saxofon. Tillsammans gjorde gänget, och ibland tillsammans med en del andra musiker, någonting väldigt egensinnigt och proffsigt för sin tid. Och det bästa av allt: Memento Moris material håller utmärkt än idag.