Rag-And-Bone – Strain

Rag-And-Bone har i och med Strain kommit fram till sin femte platta och firar därmed 20-årsjubileum som band. Det är mer elgitarr än förr, ofta ett tuffare sound utan att helt frångå tidigare utgivningar, och många väldigt starka låtar.

Tre singlar har getts ut på digitala plattformar från Strain innan skivan gavs ut, så kanske har ni hört något från den redan? Dessa låtar är fina ”The World Is Coming Down” som inleder skivan, den drömskt psykedeliska ”Run” som tar en tillbaka till 60-talets senare hälft och som bjuder på ett ljuvligt melodiskt gitarrsolo, samt glättiga ”Who’s Gonna Grieve?” som skiljer sig extremt mycket från det övriga materialet. Bandets frontfigur Mats Nilsson har själv skrivit all musik och text, med den äran. Förutom de redan nämnda spåren gillar jag mest tungt pumpande ”Pour out the pain”, nästan hårdrockigt riffstarka ”Sisyphus Rock”, ”When summer comes along” som också har den där psykedeliskt drömska kvaliteten som i ”Run”, och vackra ”Head Ruled by Heart”. Det är en bra favoritskörd om man betänker att skivan innehåller tio låtar allt som allt. Eran mellan 1967 – 1971 är den som inspirerat låtskrivandet och det hörs. Här finns både psykedeliska och progressiva inslag, men det är pop, rock och folkrock som grundar helheten. Elgitarrerna, spelade av Pelle Johansson och gästande Tommy Nilsson, får större plats än tidigare och albumet låter tuffare än på flera av gruppens äldre skivor. Förutom Johansson som också lirar mandolin och lap steel består Rag-And-Bone av Mats Nilsson på sång, akustisk gitarr och theremin, Lars Magnusson på kontra- och elbas samt Thomas Strömberg Jönsson på trummor och slagverk. Strain är bandets femte fullängdare och då även How Long Is The Dark från 2019 är en lysande platta så har Rag-And-Bone nu hittat ett uttryck som verkligen låter rätt.