Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Elektronisk musik hade sett annorlunda ut utan Leftfield. När Leftism landade mitt i 90-talets rave-era förändrades spelreglerna. Nu kommer ett laddat Leftfield till Sverige med planen att överglänsa alla spelningar hittills.
Vissa namn i elektronisk musik är mer än bara artister. De är geologiska lager i klubbkulturens historia. Leftfield är ett av dem.
När debutalbumet Leftism slog ned 1995 förändrades spelplanen. Dub, techno, house och industriell tyngd smälte samman till något som kändes lika mycket som en fysisk kraft som musik. Bas som slog i bröstkorgen. Produktioner som kändes mer som arkitektur än låtar.
Över tre decennier senare driver Neil Barnes fortfarande projektet framåt. Och allt började, ganska bokstavligt, på köksbordet.
– Det började 1989 med bokstavligen en sampler och ett keyboard när jag gjorde första Leftfield-spåret “Not Forgotten” i mitt kök. Väldigt primitivt, men också väldigt tillfredsställande, berättar han.
I dag ser arbetsmiljön annorlunda ut. Barnes arbetar i en studio fylld av hårdvara, datorer och sequencers. Men filosofin bakom musiken har inte förändrats särskilt mycket.
– De grundläggande idéerna om enkelhet och känsla är fortfarande desamma. Poängen är att skapa nya och spännande ljud, bryta regler och överraska. Man får aldrig bli bekväm eller känna sig säker. Man måste alltid fortsätta framåt, menar han.
Det låter romantiskt, men Barnes beskriver också musikskapandet som en ganska brutal process.
– Att göra musik är ofta svårt och krävande. Ibland faller en låt på plats snabbt, men det är sällsynt.
Han har till och med ett eget ord för en av de vanligaste fällorna i studion.
– Jag kallar det ”demo-itus”. Man blir förälskad i en tidig idé eller ett ljud och bygger upp ett känslomässigt band till det. Problemet är att det ibland är omöjligt att utveckla till en färdig låt. Att kunna släppa taget om de idéerna är en konst. Och jag tycker fortfarande det är svårt.
Livet efter Paul Daley
Originaluppsättningen av Leftfield bestod av Neil Barnes och Paul Daley. Tillsammans skapade de två av 90-talets mest inflytelserika elektroniska album innan projektet pausades i början av 2000-talet.
När Leftfield återuppstod 2010 var Daley inte längre med.
Barnes pratar ändå om den tiden med värme.
– Att arbeta med Paul var en otrolig upplevelse. Under tio år gjorde vi två väldigt speciella album och massor av remixer. Jag har många fina minnen från den tiden.
I dag arbetar han framför allt med Adam Wren, som blivit en central del av både studioarbetet och liveshowen. Processen i sig är dock ganska lik den gamla.
– Det handlar fortfarande om att kasta idéer fram och tillbaka och om en ändlös jakt på ”the perfect beat”.
En tydlig skillnad är dock hur Barnes själv jobbar i dag. På 90-talet var han framför allt producent. Nu DJ:ar han betydligt mer.
– Jag lyssnar på ny musik hela tiden. Det är väldigt hjälpsamt.
När alla kan göra elektronisk musik
Elektronisk musik har förändrats dramatiskt sedan rave-eran. Programvara och digitala verktyg gör att vem som helst kan bygga beats på några minuter.
Det är både fantastiskt och problematiskt, enligt Barnes.
– De digitala maskinerna gör det väldigt enkelt att skapa ljud. Och processorkraften vi har i dag är enorm. Det gör också att det är väldigt lätt att göra dålig och generisk musik. Tryck på en knapp och du har ett beat.
Men den största förändringen handlar om hur musik sprids.
– När jag började fanns inte internet. Det enda sättet att höra ny musik var radio eller MTV, påpekar han.
Resultatet blev lokala scener som utvecklades i sin egen takt. Detroit, Chicago, Manchester, Birmingham. Varje stad byggde sin egen identitet innan musiken spreds vidare.
– Det skapade mångfald och fräschör. I dag finns allt tillgängligt direkt. Det är fantastiskt för lyssnaren, men det gör det svårare att skapa något som känns helt unikt. Men det kommer inte stoppa mig från att försöka.
Ett liveband på riktigt
Leftfields liveshower har haft rykte om sig att vara brutala ljudupplevelser. Bastryck som nästan kan mäta sig med industriella maskiner.
Och trots att projektet är elektroniskt ser Barnes det fortfarande som ett band.
– En av de viktigaste sakerna är att vi faktiskt är ett riktigt liveband. Vi spelar och bidrar själva till framträdandet live.
När klassiker från 90-talet möter nyare material på scen handlar det mindre om nostalgi än om dramaturgi.
– När de gamla låtarna fortfarande känns fräscha och publiken reagerar på dem blir det ganska enkelt att sätta dem bredvid nytt material. Då handlar det inte längre om att passa ihop olika låtar, utan om hur hela spelningen känns. Att bygga en resa för publiken, säger han.
Redo för Sverige
Inför den kommande spelningen i Sverige låter Barnes nästan barnsligt entusiastisk.
– Vi är i riktigt bra form som liveband just nu. Setet vi spelat i Australien och Nya Zeeland nyligen är det bästa i min karriär, säger Barnes.
Publiken kan vänta sig en resa genom hela Leftfields historia.
– Det rör sig sömlöst genom 36 år av Leftfield. Vissa klassiker finns såklart där, men också nytt material. Showen är kraftfull och direkt, men har också utrymme för mer känsliga ögonblick.
Ny musik på gång
De senaste åren har fokus legat på turnéer och DJ-spelningar, men Barnes bekräftar att nya idéer börjar ta form.
– Vi har definitivt börjat prata om vad nästa steg kan vara. Jag har köpt lite ny utrustning och det är alltid kul. När man börjar leka med nya ljud brukar något sticka ut.
För Leftfield-fans – och alla som bryr sig det minsta om elektronisk musik – är beskedet både lovande och lite tröstande. Tre decennier efter att en sampler och ett keyboard stod på ett köksbord i London jagar Neil Barnes fortfarande samma sak: the perfect beat.
LIVE
21 mars Leftfeild – Fållan – Stockholm
Biljetter: Tickster.se
