(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gästskribent )
[ep, Deleted Art, betyg: 7]
Det här borde kännas gjort. Det borde kännas trött, söndertjatat och överspelat. Men på sin nya femspårs-EP lyckas Cut City bättre än många andra ge de slitna postpunksinfluenserna relevans, utan att någonsin tappa bort sig själva. Melankoli och episk storslagenhet samsas med skira, överjordiskt vackra ljudmattor där sången svävar som ett instrument bland alla andra, in och ut i den musikaliska atmosfären. Den täta ljudväggen minner om såväl postrock som emo och Placebo, även om de sistnämnda referenserna troligen inte skulle falla i särskilt god jord hos Cut City själva.
Men det spelar ingen roll. Oavsett vilka ambitionerna är så funkar den storslagna svulstigheten på “Narcissus Can Wait”, då den varvas med mer nertonade arrangemang och vassa inslag som bryter upp och av ljudmattorna. Låtarna är starka. Min enda invändning är att de sin korta speltid till trots ibland hinner kännas tjatiga. Det är onödigt; Cut City är kompetenta nog att jobba utanför vers-refräng-vers-refräng-mallen – det visar de med all önskvärd tydlighet i de mer flytande spåren. På nästa skiva kanske de har lyckats införliva samma kreativitet i det mer traditionella låtbygget också.
Av: Elina Wessman