Divers – One Million Crystals 

Mörk musik, mörkt omslag, och mörka textteman bildar en skiva skapad av Divers och är som gjord för dessa likaledes mörka vinterkvällar. One Million Crystals tar avstamp i psykisk ohälsa och inre svärta, men söker också efter ljusglimtar i tillvaron.

Jag läste någonstans på nätet att Divers varit i London för några år sedan och låtit sig inspireras av The Cure, och att de i samband med den resan påbörjat albumet One Million Crystals, om så bara med några titlar och tankar. Musikaliskt sett påminner Divers inte alls om Robert Smith och company, även om de har dysterheten gemensamt. Divers var i början sångerskan och låtskrivaren Lina Horners kompband, men snart bildade de en bestående enhet och låtarna på One Million Crystals är skrivna av Horner (text och musik) och Hans Olson (musik). De övriga som ingår i bandet är Johan Janson, Erik Ivarsson och Pablo Copa. Vilka instrument var och en spelar framgår inte av vare sig pressrelease eller skivomslag. Musiken man framför är dock drömsk, melodisk och varm, lite som Pink Floyd omkring Dark Side Of The Moon, om än annorlunda. Den liksom svävar fram i sina stillsamma svarta vågor och Lina Horners engelska texter (som mycket föredömligt finns att läsa i innerkonvolutet) ger en inblick i hur det är att vistas i diverse mentala tillstånd och samtidigt söka efter något annat, något ljusare och bättre, att samla sitt mod och sina krafter för att slå sig ut ur skalet. Det är bra, det är fint, ofta vackert, och det är framförallt en hoppingivande platta för medmänniskor som själva kämpar mot sina inre demoner. Bägge lp-sidorna startar med varsitt kort instrumentalt intro kan man säga, betitlade ”The Opening” och ”Searching”. I övriga åtta spår sjunger Horner. I ärlighetens namn så har jag inga direkta favoritlåtar på den här plattan. Den är väldigt jämn, både i stämning, atmosfär och låtkvalitet, så jag föreslår att ni lyssnar igenom One Million Crystals i sin helhet och bara följer med på trippen, helt enkelt.