Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Någon gång i mitten av nittiotalet myntades begreppet “sleeperbloke” av den engelska musikpressen som samlingsnamn på de anonyma, ansiktslösa, utbytbara kompmusiker som stod ett steg bakom frontfiguren på gruppens pressfoton. Minns du vad basisten i Gene hette? Trummisen i Echobelly? Nej, precis.
Stjärnan i Sleeper, Louise Wener, ger nu ut en självbiografi om sitt liv med popmusiken. Different for Girls – My True-Life Adventures in Pop är en historia som många kan känna igen sig i. Louise växer upp i Essex, ett grevskap som med “New Towns” som Basildon alltid betraktats som det mest plastiga, vulgära och historielösa på de brittiska öarna, och tillbringar sin tid med att drömma om alla från Haircut One Hundred till Kate Bush, David Bowie och Paul Weller. Vägen från trist, mobbad popnörd till svårmodig, inåtvänd gymnasist och slutligen universitetsstudent som tillbringar mer tid i replokalen än på biblioteket, är redan utstakad.
Efter att till synes på måfå ha hoppat från tuva till tuva mellan folkrock, baggy och grunge, dras hennes grupp Sleeper slutligen in i britpopvågen. Deras lycka är gjord. Bandet uppträder på Top of the Pops, intervjuas av de muppliknande handdockorna Zig & Zag och medverkar i frågesporten Shooting Stars, där programledarna, de surrealistiska komikerna Vic Reeves och Bob Mortimer, tvingar Louise att imitera en vulkan i pantomimform. Sleepersångerskan blir känd som besvärlig och provokativ genom att svara enkelt och uppriktigt på NME- och Melody Maker-journalisternas frågor och faktiskt ha åsikter om annat än musik.
Det är alltid uppfriskande när någon säger som det är. Wener beskriver sakligt allt mygel och allt skitsnack i musikbranschen, och redovisar ärligt de vilda chansningar och den cynism som ligger bakom ett framgångsrikt band. Givetvis vill Sleeper sälja sig, så fort som möjligt och helst till högstbjudande. De har inte den minsta avsikt att förbli fattiga och okända för några fina principers skull. Får man inte säga till NME att man växte upp med Abba och Boney M? Nähä, då säger vi Tom Waits i stället. Vill journalisterna ha säljande citat? Då förbereder vi ett par inför intervjun.
Det skadar förstås inte heller att Wener har visat sig vara mer begåvad som författare, med fyra romaner på meritlistan, än hon någonsin var som sångerska. Different for Girls är kvickt, underhållande och intelligent skriven, ja faktiskt om möjligt ännu mer underhållande än de där intervjuerna i NME och Melody Maker. Och det vill inte säga lite.
