Bottenhavet – Ljus i tysta rum

Är du inne på tung modern hårdrock med tydliga retrovibbar från 70-talet är inte det här varken första eller sista gången du lär höra Bottenhavet nämnas. Bandet bildades i Stockholm 2020 och I tysta rum är kvartettens debutalbum. Texterna är på svenska, musiken är internationell.

Stonergenren må anses hyggligt modern även om den funnits länge. Grunden till den lades redan under tidigt 70-tal med band som Black Sabbath, Sir Lord Baltimore och Lucifers Friend. Likaså är det inget nytt med svenska texter inom hårdrock, som vänner av November, Abramis Brama eller Skraeckoedlan är bekanta med. Jag gillar att den svenska lyriken har återkommit allt mer inom hårdrocken och jag gillar Bottenhavets mix av gammal klassisk hårdrock och ett mer modernt, fuzzfläskigt sound. I Tysta Rum är bandets debut på det stora formatet och vinylen är coolt splatterfärgad, omslaget snyggt flummigt och designat av trummisen Marcus Wigren. Här medföljer också ett textblad så man bättre kan hänga med i svängarna. Mina favoritspår för närvarande är ”Bränn broar”, ”Jord”, ”Motorväg” och ”Hennes liv”, men allting här är bra och medryckande på olika vis. Låten ”Frågor utan svar” är instrumental men orden ”frågor utan svar” återkommer flera gånger i texten till ”Jord”, vilket är lite kul och säkert förvirrande för den som inte känner till det. Vidare är Bottenhavet en trio men Toni Lockström lirar bas på inte mindre än fem av de åtta låtar som skivan bjuder på. Någonting annat jag gillar starkt med Bottenhavet är Kim Minkkinens sång. Den är uttrycksfull, ren och vacker när låtarna behöver det, full av pondus och tryck då öset och volymen kräver en stark röst, vilket dessutom gör mycket för variationen. Alltför många stonerband blir enformiga i längden för att de inte kan variera sig tillräckligt. Bottenhavet hör inte till dem.