Galento – Va E Re Me Re?

Galentos musik tycks inte ha några ramar eller gränser, går inte att fängsla inom en eller ett par genres, och mannen bakom instrumentalmusiken tycks ha hur mycket tid, fantasi och inspiration att skapa som helst. Katten har nio liv, med tanke på Galentos produktion tycks han ha många fler. Va E Re Me Re? är hans 8:e album som soloartist.

Förutom sina soloalbum har Galento gett ut en novellsamling, spelat bas med Eve And The Last Waltz, skrivit musik och varit orkesterledare för OK Star Orchestra som gav ut sex album. Han har haft två utställningar med målningar och collage, och bortsett från solokarriären lirar han fortfarande med Galento Sound Service som släppte sitt senaste album 2021. Utöver det skapar han musik för TV och film. Vidare har två av hans band nominerats flerfaldigt till – och ett av dem har dessutom vunnit – Manifestpriset. Hur fan orkar karlen? Vem som helst kan känna sig lat i jämförelse. Men kanske är det just därför Va E Re Me Re? har blivit en så meditativ och intressant skiva? Merparten av albumets 16 låtar är korta, bara en eller ett par minuter, men de leder in en i en drömsk, ofta vacker och avslappnad värld av ljud och melodier. Missuppfatta mig inte nu; det här är allt annat än muzak eller enformigt såsande, vilket märks redan i inledande ”Nu åker vi” där fåglar kvittrar och en tung rytm växer fram. Istället känns det som att Galento experimenterat och utforskat allt möjligt från ett asiatiskt melodispråk i ”Vem där?” och ”Snart börjar det” till dramatiska, filmiska stämningar som den i ”Snart hemma igen” och det spännande titelspåret. Eller de märkligt karga pianouppvisningarna i ”Så blev inget sagt” och ”Låt i jord”, vilka är spår jag inte alls gillar, men kanske har de en funktion att fylla som jag inte förstår mig på? Plattan slutar sedan med en trevlig, rytmisk gitarrlåt betitlad ”Örnsberg en skiss” där Galento t.o.m. nynnar lite.