Nutid – Cityflowers

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Toomanynotes / Border Music, betyg: 6]

Inledande valsen “Adrienne” med sitt dragspel och franska atmosfär skulle ha kunnat vara tagen från ett barnprogram på 70-talet, om det inte var för den spöklika del som kommer efter en stund och förvrider låten till något gäckande absurt. Tyvärr är detta lilla mästerverk alltför kort med sina cirka två minuter. Jag hade älskat att se vart det kunnat bära hän om stycket fått flyta ut och växa fritt som en djungel i säg kanske tio, femton eller till och med tjugo minuter. Men Nutid håller sina låtar inom popradions korta tidsramar. På gott och ont.

Gruppen, eller rättare sagt duon Nutid, består av Åsa Jacobsson (Marit Bergman, Consequences m.fl.) och Alf Håkan Åkesson. De debuterade tillsammans 2009 och då liksom nu skapar de filmisk instrumentalmusik. Åsa har även komponerat för teater och dokumentärfilm tidigare, medan Alf gett ut fyra soloalbum.

Cityflowers består av tolv låtar som framförs på aningen mer än halvtimmen, och ibland är det väldigt vackert och rogivande som i “Mona & jag”, “Noynoy” eller “Black flamingo”. Andra gånger flyter musiken mer omärkligt förbi, som vore den bara en stillsam vind utan mål och mening. Ibland svänger den lättsamt istället. Det är inga svårlyssnade låtar Nutid skriver och spelar. Tvärtom känns de nästan naivt enkla. Det är bara att sätta på skivan, luta sig tillbaka, blunda och rida iväg på de musikaliska vingarna. Rätt skönt faktiskt, men kanske inte så utmanande i längden.