Mönster – Life Science

Mönsters debutalbum har spelats flitigt och länge här hemma. Life Science innehåller nämligen skimrande vackra poplåtar, en del mer och en del mindre psykedeliska, men med engelska och svenska texter som passar musiken, och med Olov Lundbergs uttrycksfulla stämma som levererar lyriken.  

Uppsalabandet Mönster består av Olov Lundberg (sång, keyboards & gitarr), Henrik Nilsson (trummor), Markus Wikman (bas) och Mikael Hänström (gitarr). Life Science i sin tur bjuder på tio låtar som i många fall har så starka melodier och refränger att de sätter sig i medvetandet redan vid första lyssningen. Andra kryper fram mer lömskt och tar sig sakta men säkert in i hörselgångarna för att bygga sina bon där. Med andra ord: Life Science är en sådan där platta där inte en dålig låt förekommer, de är bara mer eller mindre underbara allihop. Om jag ska hålla mig till endast fyra favoritspår får dessa bli countryfierade ”On My Way”, den overkligt vackra rymdsagan ”Spacechild” vars text man kan tolka på rätt olika vis, extremt spännande och lite hårdare ”Into The Sea” och drömska ”Skogens män” med sin återkommande melodislinga och snygga gitarrsolon som bryter in då låten peakar i styrka. Inledningsvis nämnde jag genren psykedelia, vilket kan innebära olika saker för olika människor. Mönster är inget psykedeliskt band som freakar ur fullkomligt och gör helknasiga grejer eller flödar iväg i trettio minuters sitarsolon. De är mer som The Doors, förmedlar en lätt drogig känsla samtidigt som det viktigaste är att leverera väldigt bra låtar. Mönster låter dock inte som The Doors, de låter som sig själva och jag vet inte vem som har proddat eller mixat den här skivan, men personen/personerna i fråga har gjort ett alldeles lysande jobb i alla fall. Jag gillar ljudbilden mycket, den är så klar och tydlig, vartenda ord Lundberg sjunger hörs perfekt, likaså varenda ton som spelas. Svinbra platta, helt enkelt.