Väärt – Palla Orka

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Westpark Music, betyg: 5]

Som infödd storstadsbo sedan generationer tillbaka känns det lätt exotiskt att lyssna till lappländska Väärt. Inte för det musikaliska. På den punkten låter de som vilket hyggligt popband som helst, och har man lyssnat på Mari Boine så har man ett hum om var gränserna kan gå för norrländskt musikskapande. Nej, det är texterna som gör det. Lyriken som beskriver ett liv och nästan en värld, tämligen väsensskild från min egen. Väärt sjunger om att springa från Torneå till Sverige, om isar som tinar på älvarna, att bli kallad “lappdjävul”, hemvändarkvällar, att inte kunna tvätta bort sin dialekt, att färdas med spark och om de unga som flyttar från hembygden. Som sagt: långt ifrån min värld. Men de sjunger också om bekanta och allmängiltiga ämnen som självmord, mobbing, hat, tatueringar, 7/11, kärlek, miljöförstörelsen och att döva ångest med shopping. För bandmedlemmarna själva och andra norrlänningar är texterna säkert bara vardagsbetraktelser. Palla Orka innehåller tio låtar, varav den sista är över tio minuter lång, medan resterande håller sig omkring tre, fyra minuter. Det är lugn och melodiös musik, musik som passar det lugna temperamentet och vindarna som blåser genom snön och över isarna. Det är fint och välgjort, nästan lite för tillrättalagt, och snällt ofarligt. Hade det inte varit för texterna hade dock skivan gått mig spårlöst förbi.