(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Razzia, betyg: 7]
Timo har legat lite lågt de två senaste åren. Under den perioden har han experimenterat och tänkt på en massa saker som har gjort att han har blivit bredare i sina texter. Enligt honom själv har det gjort att han nu har gjort sin bästa skiva hittills. Han beskriver den som mer av allt.
Jag kan bara hålla med. Tidigare har han skämt bort oss med hits som “Don't let the devil ruin it all”, “Fear no darkness, promised child” och “Sweet Marie”, men de riktiga toppspåren har varit utspridda och plattorna har varit ojämna och spretiga. På sin sjätte platta “Endeavor” är dock Timo både bättre och jämnare än någonsin. Man känner väl igen hans energifulla gitarrer och sångstil, men det känns som att han vässat allt en smula.
Dököttet är kapat och kvar är bara tio starka låtar där man inte vill skippa en enda när man lyssnar på plattan.
Jag vet inte riktigt vad han har gjort, förutom att vara noggrannare, höja ribban och anstränga sig det där lilla extra för att fila på alla detaljer. Bra låter det hur som helst.