(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, Substream, betyg: 4]
Yes baby! Jag går igång stort när Auto-Auto öppnar sin nya fyraspårs ep med “White room” som är en suggestiv, dansant och repetitivt syntetisk sak på exakt sju minuter. Detta är en bomb för dansgolven! Tyvärr tappar gruppen greppet i mer popiga och utslätat trista “Little worth fighting for” som kommer därefter. Spår nummer tre heter som titeln på skivan (bortsett från Pt1) och nja, det vore lögn att påstå att jag blir lyckligare av den låten heller. Jag gillar inte modern dansmusik när den blir för mesig och saknar riktig stuns. “Underwater sounds” är försedd med delvis soulig sång och delvis sång via någon sorts elektronisk effekt, och det hela berör mig lika lite som själva musiken gör. Därmed är vi framme vid Auto-Autos fjärde och sista låt på skivan. Den börjar spännande, lite filmiskt så där, och man undrar vad som komma skall. Jo, det gör sången. Och därefter har vi en hygglig låt som tyvärr aldrig får tillfälle att lätta ankar ordentligt och pumpa så hårt som den skulle ha kunnat gjort. Men okay, kompositionen behåller sin värdighet och därmed utnämner jag “Get rich or try dying” till ep-skivans näst bästa spår i alla fall. Synd dock att inga övriga låtar kunde mäta sig med “White room”, men när Pt 2 kommer, så kanske det händer grejer? Auto-Auto, som efter några år nu lämnat de tyska bolagen och återvänt till göteborgska Substream, tycks själva vara nöjda med sina låtar i alla fall, och det är ju trevligt för dem.