Bryan Ferry – Avonmore

Paradoxalt nog fick Bryan Ferry för ett par år sedan en kreativ nytändning genom att gå tillbaka till tjugotalets jazz med sidoprojektet The Bryan Ferry Orchestra. Nu är den 69-årige sångaren tillbaka i sin egen mittfåra, och från introt till förstasingeln “Loop De Li” låter nya Avonmore ganska exakt som Ferry gjort sedan Mamouna 1994 eller egentligen ända sedan Roxy Music slutade: blankpolerad soffbordsfunk.

Omslagsfotot av en ung Ferry från tidigt sjuttiotal ger, tillsammans med titeln Avonmore, som förstås anspelar på det klassiska albumet Avalon, ett intryck av nostalgi som förstärks av de ibland återanvända melodierna. Däremot låter det inte på något vis trött gubbrock om Nile Rodgers och Johnny Marrs Chic-gitarrer. Det bubblar som champagne, om än ganska väl lagrad sådan. Det är tydligt att Ferrys ambition har varit att göra en energisk platta som ska hålla även på dansgolvet. Och om låtarna bara varit lite mer inspirerade och minnesvärda, hade han lyckats också.

Men Avonmore riktar sig nog ändå till den publik som köper en julklapps-cd per år (och just på cd, inte nedladdning eller vinyl) och inte granskar musiken så kritiskt som jag gör nu. Aladdin-asken ska hålla precis samma klass som den man köpte förra året, och helst inte bjuda på några överraskningar bland pralinerna. Då fungerar Avonmore perfekt.