Slammin´ Gladys  – Two 

Slammin´ Gladys albumdebuterade redan 1992… och försvann. De missade precis funk-o-metalritten som Electric Boys, Dan Reed Network, Extreme, Living Colour och andra var ute på, ty grungen kom och landskapet förändrades. Med Two försöker bandet få revansch och återuppliva genren nästan 20 år senare.

Det finns två rocklåtar på Two som jag verkligen gillar: ”Toxic Lover” som inleder albumet och ”Lost in Texas” som påminner om T.Rex och Marc Bolans mästerliga ”20th century boy”, men som Slammin´ Gladys trots det feta riffet lyckats göra till något eget. De övriga sju låtarna på den här plattan lär inte göra rockälskaren särskilt lycklig. De består nämligen främst av funk och ballader. Flera av dessa är bra låtar i och för sig, så som ”Light up” – det absolut bästa funkspåret på skivan -, snygga soulballaden ”Durango” och svängiga ”Ice water” som särskiljer sig från det öviga materialet. På både denna låt och ”Lost in Texas” lirar coola Stacie Collins – känt amerikanskt namn i Sverige med tanke på hur ofta hon turnerat här genom åren – munspel med den äran. Slammin´ Gladys gitarrist J.J. Farris har producerat och mixat Two, vilket han gjort väldigt bra, och bandets övriga medlemmar är nu som då Dave Brooks (sång), Al Collins (bas) och Stephen DeBoard (trummor). När man lyssnar på hela albumet känns det som att killarna gjort ett försök att visa upp hela sitt musikaliska spektrum istället för att skapa en fungerande helhet. Skivan låter som om man placerat ett gäng singelspår efter varandra och det är okay som presentation för den publik som aldrig hört gruppen förut, men personligen hade jag föredragit att rocklåtarna dominerat, att man haft med max en ballad och att man minskat ner rejält på funken. Men det är givetvis en smaksak. Bandet är proffsigt, produktionen utmärkt och sångaren grym, så Slammin´ Gladys kan nog få sin revansch med tiden trots allt.