Tuesday , April 30 2024

Page – Aska under mitt skinn

Bolag: Energy Rekords

Eddie Bengtsson är inte USA:s 45:e president. Bland de troligen 42^23 saker som skiljer dem så är Eddie skicklig på att faktiskt bygga de murar han talar om. Vi har hört honom berätta om sin kreativa process här i Zero. Instängd i ett par tättslutande lurar tar han med sig ett noga utvalt gäng gamla Ultravox- och Gary Numan-plattor på hundpromenaderna, stänger ute allt annat och låter det göda kreativiteten. Och givet mängden verk som kommit från den Bengtssonska studion de senaste åren så fungerar det uppenbarligen alldeles utmärkt.

Jag tycker personligen Page anno 2021 känns minst lika relevant för mig i dag som bandet gjorde i början på 80-talet. Musiken har utvecklats, produktionerna likaså. I botten ligger nu som då en grundmurad popkompetens med sinne för såväl melodier som lyrik.

Under 2020 släppte Page inte mindre än två EP:er på cd. Den första, Under mitt skinn, har du redan kunnat läsa mina åsikter om. Som ett brev på posten dök det sedan i slutet av året upp ännu ett tecken på att inspirationen sannerligen inte tryter. Aska EP innehöll sex färska Page-spår, därutöver tre remixer och en härlig cover där Attentat gästar med punkversion av ”Under mitt skinn”. Glädjande kunde vi också följa våra gamla favoriters bravader ända in på försäljningslistorna, där en topp 10-placering värmde rakt in i själen. Tänk att det finns plats för kvalitetsmusik också bland allt … annat.

Länge var streamingtjänsterna i sorglig avsaknad av stora delar av Page-arkivet, inte minst senare produktioner. Men i nådens år 2021 blev det plötsligt vänt på den steken. Varje spår från Aska EP släpptes digitalt, ett spår i taget, som singlar med en veckas mellanrum. Tills vi nu landat i sportlovstider och kan avnjuta Under mitt skinn och Aska som sammanslagna albumet Aska under mitt skinn.

Mina åsikter om första halvan finns som sagt redan dokumenterade men det blir onekligen en ny upplevelse att höra materialet på det här sättet istället. Borta är de skojiga extraspåren och istället har det blivit en enhet som jag måste erkänna att jag först inte såg fanns.

”Stefansplatz” blir en pendang till likaledes instrumentala inledningen ”Saint Anastase”. Den får mig att tänka på tidiga Human League och inte fullt så tidiga Ultravox, en angenäm familj att befinna sig på resa med. Och som jag sagt tidigare så är det aldrig tal om direkta lån. Ljuden är egna, melodierna och harmonierna likaså. Det är bara som att Eddie lyckats sätta sig i en tidskapsel med all dagens instrument och produktionsteknik. Detta ÄR musik från 1979-82, fast ändå så alldeles tydligt 2020.

Jag är väldigt förtjust i tanken på att Page ska låta som ett popband. Det vill säga att det ska finnas en ”gitarrist”, en ”trummis”, en ”basist” och, såklart, någon på synt och någon på sång. Någon gång här och där dyker det upp en ”elfiol”, ett ”piano” eller något annat instrumentslag, precis som alla de där gamla konserterna med Gary Numan du spelade sönder på din VHS-bandspelare. Låtarna från Aska för den traditionen vidare med bravur.

”Aska” och ”En kamera ser” är lite mer klassiskt Page-stuk, av det slag och klass vi blivit bortskämda genom så många år. Det är tilltalande poppigt, även om ett omisskännligt inslag av melankoli är precis lika tydligt och skapar en fin kontrast. ”Hög som jag” tillhör mina favoriter på albumet. Här blir det lite skitiga leadljud och ett skönt påträngande riff som söker sig fast i medvetandet.

Därefter får jag väl erkänna att ”Bara tryck på play” och ”Jag var så nära” inte lämnar lika starkt intryck hos mig. De är förvisso precis lika välgjorda som sina syskon tidigare på plattan och många Page-fans kommer säkert hitta hem även här. Jag vet inte, vid det här laget kanske jag bara överdoserat pop och behöver paus men jag reagerar likadant varje gång jag lyssnar igenom plattan. Men som sagt, ”det är inte Page, det är jag”.

På Aska EP-cd:n tar här vid ett gäng roliga reduxer, remixer och, som sagt ovan, en något otippad punkcover på ”Under mitt skinn”. Dessa spår finns även de digitalt, utspridda på ett par olika singelsläpp.

Aska-delen av albumet lämnar mig kanske något mer oberörd än första halvan, men det gläder mig stort att Page med dessa släppt fått lite mer av den uppmärksamhet de så väl förtjänar och jag ser fram emot kommande stordåd när nya murar byggts upp framöver.

Lyssna direkt: Spotify, ItunesApple MusicDeezerYoutube Music

Eller ta ett span på den begränsade vinylupplagan hos Hotstuff.

Om Petter Duvander

Skribent. Kulturkonsument som bytte Elvis mot Kraftwerk någonstans runt höstterminen 1983. På den vägen är det.

Kolla även

Julian Brandt och Emmon – “Fall into Someone’s Arms”

Julian Brandt är en man med många järn i elden. Vi känner honom från fina …