Gabi Delgado – Mångsidig elektropunkare som alltid tittar framåt

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

På åttiotalet revolutionerade han, tillsammans med DAF-kollegan Robert Görl, den elektroniska musikscenen. Nu är han aktuell med soloalbumet Eins, som har en spännvidd från hård electro till technofierad pop. Zero har pratat med den vältalige och humoristiske EBM-pionjären Gabi Delgado.

Ditt soloalbum lär inte göra något DAF-fan besviket, Gabi, samtidigt som det låter fräscht och utökar din musikaliska palett. Kan du berätta lite om ambitionerna bakom Eins?
– Det har känts viktigt att göra något eget och nyskapande. Naturligtvis är jag stolt över DAF-skivorna, som låter bra än idag, men de finns ju redan. Så varför karbonkopiera mig själv? Nej, istället ville jag göra elektronisk musik på mitt eget sätt. Visst kan man hitta beröringspunkter med DAF, då det är min röst och låtarna är minimalistiskt uppbyggda, men det finns även stora skillnader. Beatsen är inspirerande av den senaste dansmusiken och ljudbilden är digital och modern.

Ja, den som är ute efter analoga, åttiotalsdoftande basgångar har inte mycket att hämta på Eins. Jag gissar att du har gjort mycket av musiken på spelkonsoler?
– Precis. Jag jobbar nästan uteslutande med modifierade konsoler och mjukvarusynthar. När Robert och jag började göra elektronisk musik, i slutet på sjuttiotalet, använde vi en gammal Korg MS-20, som vi körde tills den började ryka. Jag gillade det, haha. Men det var då. Idag finns det andra och smidigare sätt att arbeta. Jag är ingen nostalgisk person, utan en människa som fascineras av samtiden och den tekniska utvecklingen, så jag saknar inte de gamla maskinerna…

Eins innehåller hela 18 låtar. Ovanpå det kommer du med ett 11 spår långt gratisalbum i maj. Du är onekligen både en produktiv och generös man.
– Haha, tack. Men det stämmer. Musikskapandet har flutit på fint på sistone. Och jag vill ge lyssnarna så mycket som möjligt för pengarna. Man kan fylla en cd-skiva med drygt 70 minuter musik, så varför inte utnyttja utrymmet till max? Men jag hade låtar kvar när Eins var fylld till bredden, så jag bestämde mig för att släppa en extraskiva också. Den kommer som gratis nedladdning på min hemsida. Helt enkelt som en liten “bonus” till alla som uppskattar vad jag gör.

Hur ser egentligen en typisk arbetsdag ut för Gabi Delgado?
– Hm, jag tror inte att det finns någon. Rutiner är inte min grej. Jag jobbar när jag känner mig inspirerad. Då kan jag utan vidare tillbringa 12 timmar i studion. Jag tycker om att leka fram min musik. I grund och botten är jag en Homo Ludens, en “lekande människa”, som drivs av min nyfikenhet. När jag ser en röd knapp får jag alltid lust att trycka på den. Vad kommer att hända? Kommer något att explodera? Kommer polisen att komma? Det är likadant i studion. Det finns inga regler. Det finns inget koncept. Istället testar jag allt och låter inspirationen leda mig.

Så det handlar inte om traditionellt låtskrivande?
– I regel inte. Jag jobbar mer som en DJ. Jag brukar göra loopar, som jag mixar ihop till längre sekvenser. Men det är inte vägen som är det intressanta för mig, utan målet. Det finns tusentals sätt att göra musik. I slutändan är det alltid kreativiteten som är det viktigaste verktyget.

Du bor i ditt barndomsland Spanien igen, efter att ha tillbringat hela ditt vuxna liv i Tyskland. Har din nygamla hemstad Córdoba påverkat albumet på något sätt?
– Nja, knappast musikmässigt. Jag tycker om att gå ut och hämta inspiration på house- och technoklubbar. Förr var London, Berlin och New York överlägsna på den fronten, men tack vare Internet sprids trenderna nu med blixtens hastighet. Det spelar liksom inte längre någon större roll var man bor. Däremot är det möjligt att stämningen i Córdoba har påverkat mig positivt. Klimatet är skönare här och livet är mer avslappnat. Man har inte lika mycket byråkrati att brottas med.

Kändes “Nebelmaschine” som det självklara singelvalet från Eins?
– Ja, jag ville ha en dansant klubblåt som aptitretare. “Nebelmaschine” har ett bra beat. Samtidigt är den erotisk, suggestiv och har en mörk energi som det är svårt att värja sig mot.

En av mina personliga favoriter på albumet är “Barbarella”. Jag gissar att det är en hyllning till kultfilmen med Jane Fonda i huvudrollen.
– Exactamente. Jag gillar verkligen den sköna, retrofuturistiska stämningen i den filmen, men har aldrig varit speciellt förtjust i det sjuttiotalsflummiga soundtracket. Så jag skrev en egen Barbarella-låt. Naturligtvis en minimalistisk, elektronisk historia, precis som sig bör till en science fiction-film.

För trettio år sedan släppte du den spännande mini-lp:n Mistress, där du experimenterade med discopopiga och souliga arrangemang. Kan det bli mer av den varan i framtiden?
– Absolut. Som jag nämnde tidigare, så improviserar jag mycket i studion. Jag har aldrig något bestämt mål, utan låter humöret leda mig. Vissa dagar blir resultatet hård, avskalad electro. Andra dagar blir det något helt annat, som dubstep, reggae eller electroswing. Jag ger nämligen inte bara ut musik som Gabi Delgado, utan under många olika pseudonymer. Disco och soul ligger mig varmt om hjärtat, så det kan mycket väl bli nytt material som drar sig åt samma håll som Mistress. Fast då förmodligen under ett annat namn än mitt eget.

Du var nyligen ute på en liten Tysklandsturné. Hur ser din scenshow ut?
– Det är jag och min smartphone. Den står för musiken och jag sjunger. Det kändes meningslöst att ställa upp ett par synthar, som jag bara skulle låtsas spela på. Nej, då är jag hellre ärlig. Telefonen ligger stilla och jag dansar runt. Stora uttryck med små medel, haha.

Robert och du är aktuella med ett par DAF-spelningar också. Hur ser framtiden ut? Vågar man hoppas på ett nytt album?
– Visst! I år prioriterar vi våra respektive soloplattor, men förhoppningsvis kommer vi att gå in i studion tillsammans framåt vintern och ha en ny DAF-skiva klar 2015.

Ni brukar kalla er musik “elektropunk”. Är du fortfarande punkare i hjärtat?
– Definitivt. Jag älskar punkens grundinställning: “fråga inte, utan bara gör”. Kan du inte spela gitarr? Okej, lär dig tre ackord, mer behövs inte. Kan du inte sjunga? Inga problem, skrik eller stöna istället. Har du inget skivbolag? Starta bara ett eget. Punken gör det möjligt att skriva sina egna lagar och skapa sitt eget lilla universum. Eller att strunta fullständigt i alla regler och bara flyta med. Friheten är obegränsad. Jag drogs in i scenen på sjuttiotalet. De tidiga punksinglarna skakade om mig med sin råa energi. Så Robert och jag bestämde oss för att göra punk på synthesizers. Vi avskydde hur Kraftwerk och Tangerine Dream behandlade sina synthar som klassiska instrument. Vi ville att maskinerna skulle svettas. Musiken skulle vara högteknologisk, men samtidigt låta underjordisk och skitig!

Du är en elektronisk musikpionjär som har varit med och influerat allt från EBM och elektropop till techno och house. Vad tror du om den elektroniska musikens framtid?
– Den elektroniska musiken kommer att fortsätta att utvecklas. Det skapas fantastisk, digital musik på laptopar världen över. Det viktiga är att vi tittar framåt. Åttiotalet är slut och kommer aldrig tillbaka, men spännande saker väntar runt hörnet…