1983 släppte det brittiska new romantic-bandet White Door sitt uppskattade debutalbum, Windows. Efter det försvann de från den musikaliska radarn fram till 2020, då en överraskande comeback annonserades. Zero blev naturligtvis nyfikna och pratade med bandets sångare Mac Austin om både det nya albumet, The Great Awakening, och musikkarriären i stort. Som grädde på moset växlade vi även några ord med kvartettens nye medlem, den svenske syntgurun Johan Baeckström.
Hej, Mac, och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Låt oss börja med att prata om ert nya album, The Great Awakening. Det var drygt trettiofem år sedan ni släppte White Doors debutskiva och de flesta hade nog gett upp hoppet om en uppföljare. Hur kommer det sig att tiden var mogen nu?
– Vi har haft funderingar på en ny White Door-skiva länge, men det har tagit tid att gå från tanke till handling. Att det faktiskt blev ett album nu är i hög utsträckning Johan Baeckströms förtjänst. Vi lärde känna varandra när han gjorde en cover på en av våra låtar. Efter det behöll vi kontakten och ett par år senare fick jag äran att vara gästsångare i hans fina band Daily Planet. På det sättet närmade jag mig musiken igen och successivt började nytt material med White Door växa fram. I början gick låtskrivandet lite långsamt, eftersom vi var ringrostiga, men efter hand lossnade det rejält!
The Great Awakening låter, i begreppets mest positiva mening, som ”klassisk new romantic-pop”. Hur lyckades ni få till detta eleganta, svävande och svala sound?
– Vi ville i möjligaste mån anknyta till hur vi lät på åttiotalet. Men det innebar vissa utmaningar, eftersom det gått trettiosju år sedan vi släppte vår debutskiva och den tekniska sidan av musikskapandet förändrats helt. Att göra elektronisk pop 2020 är på många sätt helt annorlunda i jämförelse med 1983. Men Johan uppdaterade oss om arbetsprocesserna och hjälpte oss hitta tillbaka till våra rötter på ett snyggt sätt.
Har albumet något speciellt tema? Varför valde ni förresten titeln The Great Awakening?
– De senaste åren i våra liv har varit kantade av sjukdomar och förluster, men även av återhämtning och nytt framtidshopp. Allt vi upplevt har färgat albumet på olika sätt. Man skulle nästan kunna säga att The Great Awakening är en musikalisk dagbok. Själv har jag bidragit med låtarna ”Lullaby”, ”Soundtrack of Our Lives” och ”Beautiful Girl”, som handlar om personer och händelser som gjort starka avtryck på mig. Redan tidigt under inspelningarna bestämde vi oss för att skivan skulle heta The Great Awakening. White Door har ju vaknat igen efter trettiofem års törnrosasömn!
Finns det någon låt på The Great Awakening som du är speciellt stolt över?
– Jag känner mig väldigt nöjd med ”Beautiful Girl”, som har en grym hook. Jag är svag för ”Angel of Tomorrow” och ”Among the Mountains” också. Det är två väldigt vackra låtar och jag blir rörd inombords varje gång jag hör dem…
White Door har fått en ny medlem i form av svenske Johan Baeckström. Vad har han tillfört till The Great Awakening?
– Ärligt talat tror jag inte att det hade blivit en ny skiva utan Johan. Han har inte bara motiverat oss andra, utan även bidragit med både fantastiskt låtskrivande och teknisk expertis. Ovanpå allt annat är det en jäkligt trevlig kille!
Vad har ni för ambitioner och förhoppningar med The Great Awakening?
– Jag skulle bli jätteglad om våra gamla fans uppskattade skivan. Samtidigt hoppas vi förstås kunna nå ut till nya lyssnare. The Great Awakening är ett album som kräver ett par genomlyssningar för att fastna, men det lönar sig att ge det chansen!
Hur ser det ut på livefronten? Vågar vi hoppas på några White Door-konserter när pandemin har lagt sig?
– Ja, förhoppningsvis leder skivsläppet till en rejäl nytändning och för med sig en massa positivt. Det hade verkligen varit trevligt med både livespelningar och fler plattor framöver!
Låt oss gå tillbaka till åttiotalets Stoke-on-Trent. Hur kom det sig egentligen att ni grundade White Door och började göra elektronisk pop?
– Min bandkollega Harry Davies och jag spelade i ett progrockband som hette Grace under slutet av sjuttiotalet. Det var en fin tid, men när den elektroniska revolutionen kom, ett par år senare, så fascinerades vi av det som Talk Talk, Japan och Ultravox gjorde och ville uppdatera vårt sound. Tillsammans med Harrys bror, John, som var insatt i den nya tekniken, startade vi White Door och försökte kombinera melodiös pop med moderna syntljud.
Ert debutalbum, Windows, nådde vissa framgångar, men ledde aldrig till det stora genombrottet ni förtjänade. Däremot har det idag något av kultstatus i finsmakarkretsarna. Hur känner du inför skivan idag?
– Jag tycker att Windows är ett riktigt bra album! Det var synd att vi inte hade en tillräckligt stor promotionbudget för att kunna nå ut till de breda massorna, men jag är stolt över att vi åtminstone snuddade vid Englandslistan och spelades mycket på amerikansk radio. Naturligtvis är det också oerhört smickrande att begåvade band som Daily Planet refererar till skivan!
Finns det, avslutningsvis, något du vill hälsa Zeros läsare?
– Vi är väldigt tacksamma för allt stöd och alla uppmuntrande ord från Sverige. Ni har en av världens bästa scener för elektronisk musik och vi ser verkligen fram emot att komma över när världsläget stabiliserat sig!
Naturligtvis var vi även intresserade av vad Köpings svar på Vince Clarke, den elektroniske trollkarlen Johan Baeckström, hade att säga.
Hej, Johan, och tack för att du berättar mer om White Door! När och hur upptäckte du bandet? Vad var det som du fastnade för hos dem?
– När jag var i fjortonårsåldern spelade jag av Windows på kassettband. Kanske var det min dåtida bandkompis,”Rille Råsynth”, som hade plattan? Jag minns inte riktigt. White Door kändes i alla fall annorlunda än Depeche Mode, Yazoo och den andra syntbaserade popen jag lyssnade på. Soundet var luftigare och varmare. Det var något magiskt med White Doors silkeslena syntstråkar och polybrass i kombination med deras vackra arpeggion, som fick mig att tänka på iskristaller, fallande mot en glasskiva.
Hur fick du kontakt med Mac Austin? Hur kändes det att börja ha ett utbyte med en gammal idol?
– När jag för ett halvdussin år sedan köpte en ny synt, en klassisk Roland Jupiter 6, testade jag den genom att spela in en cover av White Doors ”School Days”. Den blev så pass bra att jag bestämde mig för att ta med den som bonusspår på min nästa singel. Men först ville jag förstås få ett godkännande från upphovsmannen, så jag snokade reda på Macs adress och kontaktade honom. Han gillade min tolkning och gav sin välsignelse. Efter det behöll vi kontakten och började ha ett musikaliskt utbyte, vilket ledde till att Mac gästade som sångare på Daily Planet-låten ”Heaven Opened”. Det var en underbar och smått surrealistisk känsla, eftersom White Door varit en jättestor inspiration för oss.
Vad har du bidragit med till The Great Awakening?
– Först var tanken att jag skulle producera skivan, men det slutade faktiskt med att White Door bjöd in mig som fjärde medlem i bandet, vilket självklart känns oerhört smickrande och roligt. Min roll har i stora drag varit att arrangera och producera musiken utifrån de demos jag fått, men jag har även bidragit en del till själva låtskrivandet.
Vad gör The Great Awakening till en elektronisk popskiva som Zeros läsare verkligen borde kolla upp?
– Det är en väldigt bra skiva, som står ut mot mycket annat elektroniskt som släpps nuförtiden. Kanske skulle man kunna beskriva den som ”mogen” i soundet? Vissa av spåren kan nog kräva ett par lyssningar innan de sätter sig, men det är något positivt i min värld, eftersom den typen av låtar ofta blir favoriter på sikt. Min förhoppning är att folk ska se The Great Awakening som en värdig uppföljare till Windows. Jag är i alla fall själv stolt som tusan över albumet!
Köp The Great Awakening på cd eller vinyl hos Progress Productions.
The Great Awakening kan även införskaffas digitalt via Bandcamp.
Följ White Door på deras Facebooksida.
Läs mer om Daily Planet och Mac Austin i Zeros artikel från häromåret.