Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
”Ingen blir profet i sin egen hemstad” lyder ett känt ordspråk. I Covenants fall en sanning med modifikation. Helsingborgsbandets första spelning på hemmaplan sedan 15 år blev nämligen en jättesuccé. Zero var självklart på plats med kameran och anteckningsblocket i högsta hugg.
1989 gjorde Joakim Montelius, Clas Nachmanson och Eskil Simonsson en minnesvärd spelning under namnet ”The Covenant” i foajén på Helsingborgs äldsta biograf, Röda Kvarn.
Konstellationen och bandnamnet fastnade dock inte riktigt, utan killarna fortsatte experimentera i andra projekt som Warsaw Pact MIRV och U.S. Robots.
Covenants första officiella konsert brukar istället dateras till 1992. Lokalen var en liten helsingborgsklubb vid namn Bläckfisken och uppskattningsvis 75 lyckliga personer befann sig i publiken. På scen stod Eskil, Clas, Joakim och två statister i form av en korsfäst Jesusfigur och en cyberhund.
Under årens lopp har det blivit ytterligare ett par spelningar i ”Sundets pärla”. Senast 2004, då de fyllde norra Skånes största musikklubb, The Tivoli, och bjöd på en energifylld show utöver det vanliga.
Häromkvällen var det äntligen dags igen. Efter 15 långa år (och ganska exakt 30 år efter den legendariska Röda Kvarn-konserten!) stod Covenant åter på scen i hemstaden. Den här gången på kultpuben Charles Dickens. Vid första anblicken kanske inte en självklar konsertlokal för ett syntbaserat band med influenser från Düsseldorf och Detroit. I det oortodoxa mötet mellan engelsk inredning, nordskånsk arbetarklasstradition och cybernetisk elektropop skapades dock magi.
Men låt oss starta från början. Kvällen bjöd nämligen på hela fyra akter.
Först ut var Massiv Ovilja. Soloprojektet, med multibegåvade Patrick Wanker Larsson som ljudkreatör, förvånade många i publiken. Detta då suggestiva ljudmattor någonstans i gränslandet mellan noise, gammal krautrock, musique concrète och abstrakt techno stod på menyn. Successivt drogs dock fler och fler in i den hypnotiska stämningen. Under konsertens tio sista minuter, där maffiga beats fick en allt mer framträdande roll, vågade sig folk till och med på små danssteg.
Zeros omdöme: Istället för musik – förtrollning.
Kvällens andra akt var sydsvenska Train To Spain, som intressant nog skulle kunna beskrivas som Massiv Oviljas diametrala motsats. Det handlade nämligen om trallvänlig elektronisk pop. Ungefär som den felande länken mellan Erasure och Chvrches. Hursomhelst bjöd duon på en småmysig halvtimme. Jonas Rasmusson verkade ha riktigt roligt bakom sina maskiner och Helena Wigeborn övertygade som duktig livesångerska.
Zeros omdöme: Smör, elektropop och kärlek
Kvällens tredje band, The Foreign Resort från Köpenhamn, var en kul och positiv överraskning. Trion öste på med välgjord postpunk som doftade både The Cure, Joy Division och Jesus and the Mary Chain. Några notoriska Vince Clarke-fans, med starka preferenser för sockersöta syntslingor, satte eventuellt ölen i vrångstrupen när danskarnas shoegazegitarrer malde som mest. Majoriteten av publiken såg dock nöjd ut och röjde vilt.
Zeros omdöme: En himmelsk drog
Så var det då dags för kvällens huvudakt. Efter ett långt och suggestivt intro äntrade Covenant scenen. Kvällen till ära i en annorlunda formation. Bredvid Eskil Simonsson och Daniel Jonasson stod nämligen Tobias Green, som är mest känd som grafiker och inte har spelat med bandet sedan en Rysslandsturné 2010.
Från första till sista minuten hade hemmasönerna publiken i ett järngrepp. Hits som ”Bullet” och ”Ritual Noise” varvades med mer obskyra spår, vilket gav en skön dynamik. Bland konsertens många höjdpunkter kan nämnas Eskils freestylande kärleksbudskap, Daniels vocoderekvilibristik och Tobias skickliga elbastrakterande.
Som rolig kuriosa kan nämnas att bandets båda originalmedlemmar Joakim Montelius och Clas Nachmanson befann sig i publiken. ”Det är en ganska märklig känsla att två tredjedelar av bandets grundare tittar på istället för att spela”, konstaterade Joakim leende.
Zeros omdöme: Rendez-vous i Helsingborg ledde till segerns sötma!
Vad kan mer tilläggas? Först och främst ska en eloge utdelas till Thomas Ingerby, som gett nytt liv åt Helsingborgs klubbscen. Ett flertal spännande artister, som Thomas Di Leva och Lustans Lakejer, är inbokade till Charles Dickens och mycket talar för ytterligare succéer i framtiden.
Ljud- och ljusmässigt finns det en del att slipa på. Stämningsmässigt övertygar däremot arrangören med dansande bartenders och avslappnad atmosfär. En stor pluspoäng även för valet av diskjockeys. Den förnämliga DJ-duon Bats out of Helsingborg (Steve Nilsson och Johan Castrup) förgyllde verkligen höstnatten med en syntetisk hitkavalkad av sällan skådat mått!
En snygg öppning på vad som förhoppningsvis blir ny era, Charles Dickens! Zero Magazine hoppas kunna vara på plats på åtskilliga arrangemang framöver.
SETLIST, COVENANT, CHARLES DICKENS HELSINGBORG, 20191101
Death of Identity
Monochrome (extended intro)
Bullet
All That is Solid Melts into Air
Judge of my Domain
Edge of Dawn
Atom Heart
Superluminal
The Men
Ritual Noise
Improvisation/Das Nibelungenlied
Stalker
If I Give My Soul
Call The Ships To Port
Like Tears In Rain (Daniel solo intro)
Flux
Dead Stars
Babel
Läs mer om Charles Dickens kommande evenemang på deras hemsida
