Gewalt – ”Vi spelar riktig soulmusik, för människor med själ”

Zeros Fredrik Emdén åkte till Berlin och gick på festival. Där drabbades han av Berlin-trion Gewalt, som med hjälp av trummaskin, två gitarrer och en bas samt en massa vrede skapar en sorts postpunk, fylld av vackert och monotont oljud. Några dagar senare chattade han med bandets sångare och gitarrist Patrick Wagner och gitarristen Helen Henfling.

 

Anledningen till denna chat är att jag såg er spela på festivalen Synästhesie, och blev helt golvad. Vad tyckte ni själva om spelningen?

Patrick: Det var ganska svårt, under halva spelningen saknade vi medhörning. Men vi har gjort mer än 50 spelningar i år så vi kunde hantera det. Jag hoppas att det var ok för publiken.

Helen: Det var kul. Det var den första spelningen i Berlin som varit så… fysisk. Det är inte så vanligt att människor i Berlin dansar på våra konserter. De brukar mest vara chockade.

Gör det publiken i Berlin annorlunda än i andra städer ni spelat i?

Helen: Definitivt ja, men det verkar som det har ändrats.

Hur ser den typiska Gewalt-publiken ut?

Patrick: You know, vi är inte en del av någon scen. Vi utövar bara vår konst. Vi har ingen riktig struktur… det är bara Gewalt. Men till våra konserter kommer det unga människor, äldre människor, de som vuxit upp med Einstürzende Neubauten eller ”neue Deutsche Welle” (nya tyska vågen). Det finns de som gillar gamla tyska punkband, men också hiphopkids – som när vi spelade på Fusion Festival i somras. Vi spelar riktig soulmusik, för människor med själ.

Kanske var det därför jag fick en sådan känsla under konserten, trots att jag förstår väldigt lite av ert språk.

Patrick: Det är bra! Jag älskar idén att känslan och konsten är starkare än ett språk.

Ni har ingen struktur, säger du, men finns det någon sorts manifest? Vad vill ni göra med er konst?

Patrick: Vår konst handlar om det omöjligas densitet och det oförklarliga i vår existens. Och så handlar det om brutalism och att dansa och att vilja få allt från oss och vår publik.

Ni klär verkligen er konst i en vacker rock’n’roll-dräkt. Hur kom ni fram till att det var detta ni ville uttrycka?

Patrick: Genom rädsla. Helen spelade klassisk gitarr. Hon var rädd för elgitarren och att stå på scenen med den. Jag hade varit med i ett halvstort noise-band som hette Surrogat i början av 2000-talet. Jag var rädd för att ta ansvar, jag var deprimerad och hade inte rört en gitarr på tolv år… ”Vi är båda fyllda av rädsla, låt oss göra något av det!” sade Helen. När vi gjorde vår första spelning hade vi repat 5-6 gånger och spelat in på en fyrakanalsbandspelare. Vi älskade idén om att det inte behöver vara perfekt för att kunna bli Gewalt, att det var Gewalt från allra första början. Vi kom överens med Samira (Zahidi, basist) över en middag – för att hon var cool och på riktigt. Vi visste inte ens om hon kunde spela.

Helen: Men hon kunde spela!

Patrick: Det var ett trevligt sammanträffande.

Ja, väldigt trevligt. Men menar ni att Gewalt var som terapi för er?

Helen: Definitivt, ja.

Patrick: Det är det fortfarande.

Helen: På tyska har vi ett talesätt att man “hoppar över sin egen skugga”, ”über den eigenen Schatten springen”, vilket betyder att man överträffar sig själv.

Vad händer med Gewalt den dag ni övervinner er rädsla?

Patrick: Vi kommer alltid att tvingas övervinna vår rädsla, om vi bara ska skriva en ny låt måste vi göra det. Att vara Gewalt gör det omöjligt att skriva dumma poplåtar eller medelmåttiga rocklåtar. Det måste vara nytt, annorlunda och krävande och ge oss en känsla av att vi är strandsatta på en oupptäckt ö. Gewalt är som en koan.

Helen: Jag håller med.

En koan?

Patrick: Haha, ​​kom igen, googla det.

Helen: Jag vet inte heller vad det betyder.

Patrick: Idioter.

Helen: Well…

Ha! Jag googlade det. Du är inne på zenbuddhism, alltså?

Patrick: Sure.

Helen: En rolig grej är att jag har en yogalärare som är buddhist på riktigt, han lever nästan som munk, han bär bara vita kläder och sådant. Han gick på en av våra spelningar och efteråt sade han ”texterna och musiken är som riktig buddhism – med samma teman och ett monotont beat, det är som ett mantra”.

Ni har nyss släppt en ny singel, berätta om den!

Patrick: Yeah, det är vår sjunde sjutummare. Låten ”Pawlow” handlar om tanken på att den där neurosen, som du normalt tänker på som en sjukdom, är en del av dig, något som definierar dig, som föder dig. Den är du. Vad skulle vi vara utan den? “Kein Mensch” har en helt sjuk text, den bygger på en jobbannons från ett startupbolag som jag läser upp, ord för ord, men lägger till att ingen människa kan vara på det sättet. Det roliga är att när Samira sökte ett nytt jobb hittade hon texten och skickade den till företaget. Hon fick inget svar.

Helen: Ja, det var fantastiskt! Och när man tittar på alla sjuka jobbeskrivningar… Jag menar, vad fan?

Patrick: Allt finns där! Det blir inte konstigare än i verkligheten.

 

 

Hur fungerar den kreativa processen i Gewalt?

Patrick: Först kommer vi på ämnet, sedan ett beat, sedan ett riff. Ofta har vi en idé om att vi ska vara någon annan. När vi gjorde “So geht die Geschichte” tänkte vi att vi ville låta som om Daft Punk gjorde en Gewalt-låt.

Jag älskar tanken på att Daft Punk gör en Gewalt-låt!

Patrick: Ja, och ”Tier” handlar om att Pharrell Williams gör en Gewalt-låt.

Vad blir nästa steg för Gewalt? Ett fullängdsalbum?

Helen: Vi gillar inte album, vi vill bara göra sjutumssinglar. Det är ett slags koncept vi har. Men vem vet … kanske gör vi något som påminner om ett album, men vi skulle aldrig kalla det för ett album…

Vad skulle få er att komma till Sverige?

Helen: Vi skulle gärna komma till Sverige, så snart som möjligt!

Patrick: Om någon erbjuder oss en spelning eller turné i Sverige – vad som helst – så kommer vi. Jag skojar inte. För oss handlar det inte om ett jobb eller en karriär.  Att få spela utanför den tyska boxen vore sann kärlek.

Har ni spelat live utanför ”den tyska boxen” tidigare?

Helen: Ja, i Polen. Och Österrike, fast det är ju samma språk. Men vi planerar att göra det, redan nästa år, enligt vår bokare.

Patrick: Vi har frågat en vän om att få följa med på europaturné med …And You Will Know Us by the Trail of Dead. Vi har spelat som förband till Algiers och Jack White och har fått helt otroliga reaktioner, de har verkligen gått igång på Gewalt.