Vasas Flora och Fauna – Strandgut

Iiris Viljanen lämnade Vasas Flora och Fauna efter bandets charmiga debutalbum och gav som soloartist ut skivan Mercedes. Iiris ersattes av Daniel Ventus och sångerskan Tina Kärkinen, så att Mattias Björkas slapp förbli ensam medlem. Strandgut är trions tredje platta, låtarna är från gruppens två första skivor, men översatta till tyska. 

Om Vasas Flora och Faunas mål med Strandgut är att slå igenom i tysktalande länder, så kan jag förstå att man översätter gamla låtar och ger ut dem på tyska. Så gjorde man, inte minst inom schlagervärlden, på 60- och 70-talen. Idag när de flesta talar och förstår engelska tämligen väl, torde det dock vara större möjlighet att nå ut i världen om man översätter till engelska istället. Eller varför inte till ett gigantiskt språk som spanska? Men Vasas Flora och Fauna har alltså valt tyska och låtarna är tagna från deras två tidigare album, Släkt Med Lotta Svärd och Veneziansk Afton. En stor del av charmen med Vasas Flora och Fauna har hela tiden varit de svenska, vardagsrealistiska texterna i samband med den österbottniska dialekten. Men här är alltså musiken strippad från bägge dessa inslag. För germaner kan detta naturligtvis vara jättecharmigt, udda och kul, men för min del känns bandets tredje album tämligen meningslöst och lite trist att lyssna på. Inte för att det är något fel på framförandet, sången, musiken eller produktionen. Tvärtom låter det bra, men gruppens personlighet är om inte försvunnen så åtminstone kraftigt förminskad, och jag finner väldigt liten orsak att sätta på den här skivan när jag istället kan lyssna till skivorna låtarna ursprungligen kommer ifrån. Bandet skriver att de vill få ett facit på vad som händer med låtarna när texterna byts ut till ett främmande språk. Mitt svar är: de urvattnas och tappar sitt stora egensinne.