Cat Power – Wanderer

Tio studioplattor har hon kommit ut med vid det här laget, Cat Power, eller Charlyn Marie Marshall som sångerskan, gitarristen och pianisten egentligen heter. Wanderer är första albumet på Domino och de tre första singlarna från skivan blev ”Wanderer”, ”Woman” (med Lana Del Rey på körsång) och covern av Rihannas ”Stay”.

Wanderer är ett mycket behagligt album, lugnt, varmt, avskalat och utan konstigheter. Cat Power bjuder på 11 låtar, sin fina sång, sitt gitarr- och pianospelande. Förutom hennes egna bidrag och körsången av Lana Del Rey på ”Woman” medverkar Nico Segal (trumpet) på avslutande ”Wanderer/Exit” och Patrick Warren (stråkarrangemang, violin och cello). Mest oväntad låt på plattan är pianoversionen Power gör av Rihannas ”Stay”, men jag skulle inte vilja påstå att den på något sätt sticker ut från det övriga materialet. Låtarna här är som knutarna på en röd tråd som löper från början till slut och på den tråden är ”Stay” bara ännu en passande knut. Jag gillar Wanderer, men det gäller att vara i rätt sinnesstämning för den, eller åtminstone att vara beredd på att bli i rätt sinnestämning för den. Att vara på partyhumör och sätta på den här skivan vore som att skjuta sig i fötterna med en älgstudsare. Efter det lär man aldrig dansa mer. Här finns nämligen inte tillstymmelse till festlåtar, men visst förekommer det ett stillsamt och dansant sväng i bluesiga saker som ”In your face” och ”You get”. Allting här är mjukt och drömskt, nästan sammetslent, från gospelaktiga och helt vokala inledningen med ”Wanderer” till ovan nämnda och avslutande sång med dylik titel. I min värld är detta efter-midnatts-musik, sådan musik som passar perfekt som soundtrack till allvarliga tankar i ett flammande stearinljus ensamma sken.