Hazel O’Connor – Sons And Lovers: Expanded Edition

1980 såg jag och Stockholms samlade punkare Breaking Glass på bio. Hazel O’Connor hade huvudrollen som punksångerskan Kate i filmen. Hon hade själv skrivit musiken som framfördes. Albumet Breaking Glass kom snart ut och redan samma år fanns uppföljaren Sons And Lovers i stans alla skivaffärer.

Redan 1975 hade Hazel O’Connor medverkat i kortfilmen Girls come first och 1977 hade hon en mindre roll i Double exposure. Men det var 1980 hennes film- och musikkarriär tog fart på allvar. Breaking Glass blev en film på allas läppar, plattan – som hon skrivit samtliga låtar till – blev en försäljningssuccé och utmynnade i två hitsinglar.

Något endast få kände till var dock att hon påbörjat arbetet med Sons And Lovers redan före genombrottet. Skivan gjordes dock inte klar förrän efteråt och släpptes som uppföljare till Breaking Glass. Dessa bägge skivor känns således lite som tvillingar rent musikaliskt och de ligger mycket närmre new wave än punk till stuket. Faktum är att här även flirtas en del med syntpop och new romantics-vågen, vilket är rätt naturligt. Duran Duran var nämligen under den här tiden förband till Hazel O´Connor och hennes låt ”D-Days” (som framförs i tre olika versioner på denna cd-utgåva) skrevs efter ett besök på en nattklubb för just nya romantiker i Londons West End, där Hazel fascinerades av de bisarra posörer som hängde på klubben.

Förutom dessa och de ursprungliga låtarna från skivan innehåller Sons And Lovers: Expanded Edition ytterligare tre bonusspår. Det är liveversioner av ”Ain´t it funny”, David Bowies ”Suffragette city” (där Simon Le Bon medverkar) och originalversionen från -79 av ”Time is free”. Att Hazel gör en Bowielåt är inte jättekonstigt. Bowies producent Tony Visconti producerade och arrangerade Breaking Glass och likaså har han gjort med singelversionen av ”D-days” här. Hazel O’Connors stjärna föll efter ytterligare ett par 80-talsplattor, men hon har istället arbetat med teater och under 90- och 2000-talet har hon gett ut en mängd skivor. Dock inget lika succéartat som under 80-talets första hälft.