Liza Minnelli – Results: Expanded 4-Disc Edition

SFE / Cherry Red Records återutger Pet Shop Boys samarbete med Liza Minnelli från 1989, Results, i en snygg 3CD+DVD-box.

Med några nyskrivna Tennant & Lowe-spår och covers på ”Losing My Mind” av Stephen Sondheim samt ”Twist in My Sobriety” av Tanita Tikaram var Liza Minnellis Results mogenpop någonstans mellan diskbänk och dansgolv för en publik som både uppskattar musikaler och hi-nrg-disco med mätbara halter av Bobby Orlando. Och atonalt jazzig sopransax från den ende och bäste Courtney Pine.

”So Sorry, I Said” visar att om man ”bara” (det är inte så bara) har en snygg melodi ovanpå ännu snyggare ackord, kan man komma hur långt som helst. Och en ”middle 8”, förstås. På nytolkningarna av ”Rent” och ”Tonight Is Forever” i melodramatiskt orkesterarrangemang hör man stråkarna brumma över cello och violin. ”I Can’t Say Goodnight” går i något slags 6/8-takt – bara en sån sak! – med wahwah-gitarr av JJ Belle och tjocka sjok saxofon från gamle fine Courtney.

Results låter visserligen väldigt mycket som 1989, det vill säga den är vad vissa människor nedlåtande kallar ”daterad”, men det är inte på något vis liktydigt med att den inte håller idag.

Över till bonusmaterialet på CD2 och CD3. Detta är inte den sortens nyutgåva som bygger på att någon producent har plundrat sin kassettlåda så att man kan få ta del av lofi-inspelningar där Liza, med foten på monitorn och cigarretten i mungipan, jammar fram b-sidor i studion med basisten och en uttråkad, pårökt walesisk ljudtekniker som enda sällskap.

Däremot bjuds vi på en väldig massa mixar. Och alla versionerna av en viss låt ligger i en följd. Om du känner att du kan lyssna på sju mixar (49 minuter) på ”Losing My Mind”, ”Love Pains” i fem tolkningar (24 minuter) av Steve ”Silk” Hurley samt måttliga nio omstöpningar (48 minuter) av ”Don’t Drop Bombs” i ett sträck utan att tappa greppet om verkligheten, har du en stryktåligare hjärna än jag. Men självklart vill man ha dem alla, prydligt arkiverade i hyllan, så att man kan göra enstaka nedslag när andan faller på.

Dvd:n är den svaga länken. Videorna till de tre singlarna, ett tv-framträdande (inte det där Chris & Neil kompade Liza på sina syntar) samt, kanske för att fylla ut lite, det orelaterade spåret ”The Day After That” från 1993.

Vad remastringen beträffar, brukar jag ibland säga att jag inte hör så stor skillnad och inte förstår vitsen. Jag har kanske inte de rätta fladdermusöronen. Men på Results uppfattar jag vid en jämförelse med original-cd:n genast en ökad skärpa och tydlighet. Basen är inte lika ”murrig” och det känns inte som att man har förstärkt volymen i onödan. Bra!

Förpackningen, en uppvikbar, glansig box i styv papp med skivorna i lösa fodral inuti, är både snyggare och mer praktisk än Pet Shop Boys ”egna” nyutgåvor i Further Listening-serien. Det 40-sidiga häftet innehåller texterna till låtarna, foton, en kommentar till varje spår på själva albumet samt en lång, lagom pretentiös essä om projektet. En rolig detalj är att den som ursprungligen tog initiativet till att Liza Minnelli överhuvudtaget skulle göra en popplatta var hennes manager, rockdemonen Gene Simmons från Kiss. Föreställ er en middag med Gene, Liza, Neil och Chris samt Pet Shop Boys dåvarande manager, den excentriske Tom Watkins! Men det är en annan historia.