Rod Melancon – LA 14

Fem spår och fem berättelser från de djupa träskmarkerna i South Louisiana, där Rod Melancon föddes och växte upp. Det är vad man får när man lyssnar till LA 14. Ja, samt ett texthäfte, så man inte missar någon viktig detalj i historierna.

 Det tar cirka en kvart att lyssna igenom LA 14 från början till slut. Ändå hinner Rod Melancon att bjuda på både Springsteensk rock (”Perry”) med syntbas i kompet, en trasig och distad vals (”Dwayne and me”) som hade gjort Tom Waits stolt, en dansant countrylåt (”A man like me shouldn´t own a gun”) med frisinnad fiddle och tillhörande solo, en elektrisk och tung, sotsvart novell (”Lights of Carencro”) med Ted Russell Kamp på bas och texten framförd genom något som förvränger rösten, samtidigt som musiken gör sitt bästa för att spräcka högtalarmembranen vid flera tillfällen. Så avslutas det hela med ”By her side” som är en stillsam countryballad med smakfullt pedal steel-spel av Marty Rifkin. LA 14 är i sanning en liten varierad juvel för oss som uppskattar amerikansk rotmusik utan att väja för moderna och tidsenliga inslag. Skivan är också en juvel för oss som uppskattar trovärdiga berättelser, som oavsett om de är dokumentära eller inte, känns som att de är det, eftersom de mycket väl hade kunnat vara det. Rod Melancon påminner om Bruce Springsteen, men låter inte som en kopia av bossen. Däremot känns det som att han bygger sina låtar och berättelser i samma tradition, samtidigt som han står med ena bootsklacken i det trygga, traditionella countrygräset. Inte mig emot. Resultatet är utmärkt, och den här ep:n hade gärna fått expanderas till en fullängdare.