The Mystix – Live: Rhythm & Roots

Sextetten The Mystix hade fem plattor på sitt samvete, när det plötsligt blev dags att lira in en inför publik. Musiken på Live: Rhythm & Roots fångades upp på Portsmouth Music Hall Loft, Tupelo Hall, Blue Ocean och Gould Barn. Inga jättearenor, efter hur det låter, men tydligen bland de större i New England.

 Bandet består av Jo Lily (gitarr och hes röst) Bobby Keyes (gitarr) Matt Leavenworth (fiol), Jesse Williams (bas och sång), Marty Richards (trummor) och sist, men inte minst: Annie Raines (munspel, keyboards, mandolin och sång). Tillsammans framför man covers på låtar skrivna av Steve Earl, Bob Dylan, Jimmy Reed och Johnny Cash bland andra. Men man ger även gamla, traditionella alster nytt liv, och Jo Lily har själv skrivit fyra av skivans sånger, så något renodlat coverband är inte The Mystix. Den första och största delen av albumet innehåller lugnare, mer tillbakalutad och soft rotmusik. Sådant som är baserat på country, western swing och folkmusik i första hand. Men då det är dags för Perkins ”Boppin´ the blues” drar man upp reglagen och rockar till föreställningen en stund, för att sedan ägna sig åt läcker soul i ”Goodbye baby, baby goodbye” och stunsigt bluesgung i ”Whiskey and wimmen” (Jepp, titeln ska stavas så.). Skivan som helhet är en tuttifrutti av amerikanska musikstilar och bandet avslutar utgåvan med de två extranumren ”Hi-line” som Lily skrivit, samt Mannen i svarts klassiska, ”Cry, cry, cry”. Man kan tycka vad man vill om vitsen med att lira in coverlåtar på plattor, men det fina med The Mystix är att de i alla fall inte valt artisternas allra vanligaste och mest sönderspelade hits. Dessutom fungerar Jo Lilys egna alster väldigt bra tillsammans med de övriga låtarna, vilket får det hela att fungera än bättre.