Anna Ihlis – Känslomässig Kull

Känslomässig Kull är Anna Ihlis tredje fullängdare. Den största skillnaden på detta album och de två föregående, är främst att Ihlis för första gången sjunger på svenska istället för engelska. En förändring att välkomna, liksom skivan i sin helhet.

 Efter debutalbumet I Stay Awake… Good Morning, uppföljaren Long Before My Hair Got Black – jag rekommenderar varmt bägge två -, turnéer i Portugal och Sverige, samt en påhälsning i Austin, Texas, drabbades Ihlis av social utmattning med en kronisk infektion i kroppen. Det är anledningen till att vi har fått vänta sedan 2012 på en ny platta. Men den som väntar på något gott… Anna Ihlis, Björn Sima och övriga musikanter har skapat en tänkvärd skiva, en intim upplevelse, en serie sånger som sjuder av värme, inlevelse och uppriktighet. Här finns några höjdpunkter som tilltalar mig extra. Som ”Tiga tyst” med sin sommarkvällsmjuka, böljande melodi och Elisabeth Lagergrens följsamma fiolspel. Som inledande, stillsamma ”Tvåsamhetens spöke” med sina nästan hallucinatoriska sångmelodier. Som titelspåret med sin mörka, repetitivt växande känsla av klaustrofobi. Som ”Fred” vars refräng sätter sig tämligen snabbt och ”Hem” som ofrånkomligt gräver sig in under huden. Kanske bör man vara i stämning innan man lyssnar på Anna Ihlis, men är man det inte, så blir man det efter ett par genomspelningar. Jag kan förstå om en del finner Känslomässig Kull och Ihlis tidigare skivor som lite pretto och finkulturella. Det här är knappast något man dansar på klubb till, men plattan ger desto mer till den som verkligen lyssnar. Ibland har också allvaret sin plats i en människa, och Anna Ihlis är mästerlig på att förgylla det allvaret.