Kate Boy – en balans mellan två ytterligheter

Jurij Gagarin, Jupiter 6, underground-techno och acid house. Hyllade elektropop-projektet Kate Boy svarade på några snabba från Zero om albumet One, som finns ute nu.

Vilka är era musikaliska influenser? Både när ni växte upp och mer aktuella favoriter.
– Markus växte upp med underground-techno, allt från tidiga släpp på Drumcode Records till The Advent. Första gången han verkligen blev besatt av något inom den elektroniska musikscenen var när han upptäckte acid house. Själv lyssnade jag på klassiska låtskrivare som James Taylor, Carole King, Sting, Prince, Kate Bush… Jag drogs till hantverket i låtskrivandet. Vilken genre det gällde hade inte så stor betydelse för mig, och det har det inte idag heller. Vad beträffar ny musik är det alltid så svårt att plocka ut några namn när det finns så mycket. Men om vi ska välja en platta som går på hög rotation just nu måste det bli Tame Impalas nya. Dessutom upptäckte vi nyligen en artist som var ny för oss, Christine and the Queens. Hennes videor är helt otroliga.

Vad för slags skiva siktade ni på att göra med One? Vilka var era målsättningar?
– Eftersom One är vårt första album ville vi verkligen fånga det första ”fröet” till Kate Boy, så vi tog med några av de tidigaste sångerna vi skrev tillsammans. Men vi ville också visa processen bakom hur vi har utvecklats till det vi är idag. En stor inspirationskälla var våra turnéer och den kontakt vi har fått med fans världen över. Så vi ville sammanfatta den resa vi har gjort.

Hur såg låtskrivar- och inspelningsarbetet ut? Hur kom det sig att ni producerade själva?
– Vi spelade in i pauser från turnéerna. Så fort vi var tillbaka i Stockholm samlade vi ihop alla idéer och all inspiration vi fått på våra resor och gick ner i studion för att fylla ut dem och bygga upp dem till låtar. För oss sker låtskrivande, produktion och inspelning samtidigt. Det är så vi föredrar att göra vår musik. På det viset blir idén tydligare och vi kan lättare forma den efterhand som vi jobbar. Det känns som att det sättet att arbeta blir allt vanligare bland musiker nuförtiden, vilket är bra eftersom det ger artisten större kontroll över soundet och helheten.

Jag vet att ni är väldigt aktiva på den tekniska sidan. Vilka är era favoritprylar i studion och hur framställer ni nya ljud?
– Vi gillar att kombinera två helst olika ljud och smälta samman dem till ett, egentligen bara genom att lägga dem i lager ovanpå varandra. Nästan alla våra basljud är en hybrid av vår Rickenbacker från 70-talet plus samplade ljud i lager. Vår E-mu Emax-sampler från 80-talet är fantastisk för det! Men vi har inte bara instrument som man blir nostalgisk av. I år har vi till exempel använt Elektrons prylar mycket. Deras ”Analog Rytm” och ”Analog Keys” är centrala för oss numera, både i studion och live. Vad årgångssyntar beträffar är vi förälskade i Roland. Vår Jupiter 6 och System 100 finns med på i stort sett varje låt på skivan!

Berätta om er visuella framtoning och estetik.
– Den fanns där redan från början för oss, som ett slags övergripande koncept eller en besatthet av att finna en balans mellan två ytterligheter. När vi gör musik blandar vi organiska effekter och robotljud och försöker ständigt skapa nya kombinationer. Så det har präglat även vår visuella framtoning. Vi vill blanda realism med surrealism och svart med vitt. Till och med vårt namn är feminint och maskulint på samma gång. Nyckelbegreppet för oss är balans.

Vem skulle ni helst samarbeta med om ni kunde välja vem som helst, levande eller död?
– Kanske den första människan i rymden, Jurij Gagarin? Tänk att ha studion igång och redo för honom att landa rakt ner framför en synt, och att försöka hjälpa honom att kanalisera sina upplevelser genom musik i stället för ord.