Review Overview
Betyg - 6
6
Icke överraskande sleaze metal från Israel, så som den vanligtvis låter.
Västvärlden översvämmas inte direkt av rockband från Israel, men Chase The Ace är ett av dem, och Hell Yeah heter bandets nya giv i det långa formatet. Nu är dock det här med Israel en sanning med modifikation. En fjärdedel av gruppen är brittisk, nämligen sologitarristen Dan Parsons.
Tillsammans med Michael Monroe och Hardcore Superstar har sleazemetalgruppen Chase The Ace turnerat i Europa under oktober. Med tanke på hur israeliternas egen musik låter har de befunnit sig i tämligen likvärdigt sällskap, åtminstone med Göteborgsbandet, kan man konstatera. Monroe har en annan, och i mitt tycke högre och mer egensinnig nivå, på sina grejer. Hell Yeah är dock en trevlig platta, trots att den inte lyfter lillfingret för att förnya eller modernisera denna tämligen enkelspåriga undergenre till hårdrock som exploaterats så mycket och hårt sedan 80-talet. Två covers bjuder Chase The Ace på: ZZ Tops ”Sharp dressed man” som här framförs tillsammans med Judas Priest-gitarristen Richie Faulkner, samt John Fogertys ”Fortunate son”. Övriga 11 spår har bandmedlemmarna själva snickrat ihop inom sedvanliga ramar för hur sleaze brukar låta. Och visst, det går givetvis att klämma en bärs eller åtta till de här killarnas musik, om man känner för det. Frågan är väl bara varför man ska välja Hell Yeah istället för klassiker som Mötley Crües Shout At The Devil, Poisons Flesh N´ Blood eller Guns N Roses storverk Apetite For Destruction? Svaret på den frågan får man inte, oavsett hur många gånger man lirar igenom Hell Yeah. Nåväl, vill du ha mer av typ samma, men med ett annat och mindre originellt – dock inte dåligt! – band, så är det bara att slå till. Hell Yeah levereras med ett par power ballader och hela kittet, precis som väntat!