Millpond Moon – Time To Turn The Tide

I Norge har man alltid förstått charmen med country och bluegrass, långt innan svenskarna vaknade till på allvar, och de flesta här sover tyvärr ännu . Men saker och ting börjar förändras, även på hemmaplan. Om norska Millpond Moon kommer bli en väckarklocka med sitt nya album Time To Turn The Tide är dock tveksamt.

Time To Turn The Tide är uppföljaren till Millpond Moons debutalbum Broke In Brooklyn som kom 2012. Sedan dess har gruppen turnerat i Europa och spelat in sin nya platta i Spanien, USA och givetvis hemma i Norge. Bortsett från Kjersti Misje (gitarr, sång) och Rune Hauge (gitarr, dobro, sång) som utgör duon Millpond Moon, har man bjudit in såväl norska som amerikanska musikanter att fullända skivan med sina instrumentalinsatser, liksom studiokunnande. Vad vi stoppar in i cd-spelaren är en mix av huvudsakligen bluegrass, folk och en aning jazz på sina ställen. Musiken är mjuk som en kattunge, men saknar inte sväng för det, och sången från Misje och Hauge låter ungefär som sång av det här slaget brukar låta. Jag skulle inte vilja påstå att de vokala inslagen utmärker sig, men visst sjunger man fint, och stämmorna sitter som ler och långhalm. Några låtar på skivan står ut desto mer, jag tänker främst på den traditionella ”Wayfaring stranger” som görs väldigt bra här, och Hauges egen ”Kitty cat”. Förutom Bob Dylans ”Forever young” och Robbie Robertsons ”All la glory” har Rune Hauge skrivit samtliga sånger, och det är ju alltid trevligt med artister som själva skriver sitt material, inte minst inom en så coverspäckad genre som just bluegrass. Tyvärr finns här några trista låtar för många, och det håller inte när albumet bara består av 10 spår allt som allt.