Johan Baeckström – Like Before

När Johan Baeckström från Daily Planet satsar på solokarriär blir resultatet 80-talistisk syntpop av den snälla sorten. Artisten sjunger utmärkt på Like Before, och nostalgikerna himlar himmelskt med ögonen. Själv saknar jag bett och svärta i en annars utmärkt framförd retrospektiv popuppvisning.

Oh helga 80-tal, MTV och Yazoo, blippblopp och axelvaddar, åren innan Depeche Mode hittade mörker och heroin, Sabrina och Samantha Fox, då Erasure och Orchestral Manoeuvres In The Dark stöpte popmelodier i syntdräkt i samma takt som det stöps ljus på Skansen vid jul, då Gary Numan var kung, Ritz var coolaste klubben i Stockholm, Teater Galeasen var den mest dekadenta och utmanande scenen inom sitt område, Marc Almond och Dave Ball utgjorde fortfarande duon Soft Cell, Yello var en trio: Dieter Meier, Boris Blank och Carlos Perón, Carola vann melodifestivalen med ”Främling”. 80-talet var i mångt och mycket antingen glittrig ytlighet, skval och påklistrad image eller ett mörkare djup, konstnärligt sökande och… just det, påklistrad image! Ibland alltihop på en gång. Hade Like Before kommit då hade jag tyckt att det var en trevlig, bra och vänlig platta som smeker medhårs. Det tycker jag nu med. Den hade säkert kommit fram på ett och annat party, men hade aldrig blivit lika exponerad och spelad som skivor med Kraftwerk, Numan, Bauhaus, Soft Cell, Fad Gadget och The Cure, som alla bjöd på en tripp i mörkare riktning. Radio och MTV hade dock älskat Baeckström, det är jag säker på. Jag tycker bättre om detta idag än vad jag hade gjort 1983. Inte minst för att Baeckström är en så känslig sångare och skriver fina, lätt vemodiga melodier att förlora sig i när det regnar.