Skurklandet – Det stora ingenting

Den kanske enklaste vägen till lokal musikalisk framgång är att spela svängig folkpop med svenska texter. Dessa band finns överallt i hela landet och har sällan några problem att få spelningar. Inte sällan blir de även lokala hjältar, för det är trevlig musik som man blir på bra humör av och ofta handlar texterna om saker som publiken känner igen sig i.

Problemet är bara att dessa band sällan eller aldrig når utanför det egna länet. I mina hemtrakter har vi haft band som Aguson, John Stridh och Peggy Lejonhjärta, men varken de eller (nästan) några andra når upp till Perssons Pack och Traste Lindén-nivå. De tycks vara omöjligt att nå utanför den lokala fanbasen.

Det känns som om Malmögruppen Skurklandet också är ett sådant band. De har säkert massa gig på fester, pizzerior och rocklubbar på hemmaplan. Det är ett helt okej band som säkert har en massa trogna fans och uppskattas var de än lirar. Förmodligen ser de sig själva som lite poppigare och lite punkigare än sina folkrockkollegor, men det spelar ingen roll, de får nog ändå nöja sig med att vara lokala hjältar. Och vet ni, det är faktiskt inte det sämsta.