Review Overview
Betyg - 4
4
Psykedelisk jazzpunk och konstiga låttitlar väcker förvirrade känslor hos lyssnaren.
Klart man blir lite skeptisk till ett band som heter Slemlurk. Tillsammans med låttitlar som “Quasimodos måndans” och “Kanyl-Berras Orkester” är det inte så konstigt om man börjar tänka på Onkel Kånkel, men detta visar sig snart vara något helt annat.
Bandet med märkliga namnet är en duo som består av Tony Thorén (nej, inte DEN) och Nils Jonsson och som nu debuterar med denna femspårs-EP med instrumental proggrock. De nämner själva Samla Mammas Manna och Frank Zappa som influenser, och är man inne på psykedelisk jazzpunk så finns det faktiskt en hel del att uppskatta här. De låter bra och det svänger bra, men paketeringen suger. Med ett sådant bandnamn, en sådan logga och sådana låttitlar har man nästan tappat intresset redan innan man börjar lyssna på musiken.