Thalamus – Beneath A Dying Sun (Special Edition)

Om titeln känns igen är det inte konstigt. Beneath A Dying Sun är Thalamus debutalbum, ursprungligen utgivet 2008. Den här återutgivningen, limiterad till 500 ex. innehåller detta album i repris på första disken. Givetvis remastrat! Andra disken innehåller åtta bonusspår.

Det märkliga med dessa är att de låter som skapade av ett helt annat och mycket mer keyboardbaserat band. Originalskivan är nästan en timme lång och det kräver stor variation på materialet för att jag ska känna mig helt tillfredsställd med den längden. Det lyckas inte Thalamus med. Tvärtom känns plattan som en relativt homogen riffest, och till slut börjar min koncentration att svikta. En låt som ”Firefly” kirrar till situationen för ett tag, och som tur är finns här och var låtar som står ut lite extra, men inte tillräckligt många. Bandet borde ha dödat några älsklingar, eller lagt in den fina, avslutande bluesen ”Falling” tidigare på skivan, helt enkelt. Någonstans på nätet har Thalamus musik beskrivits som en mix av Black Sabbath och Soundgarden, och det är en liknelse jag är beredd att hålla med om när det gäller debutalbumet. Bonusdisken är som sagt något helt annat. Den låter mycket mer 70-tal och den påtagliga Sabbath/Soundgarden-känslan från debuten är nästan helt borta. Förmodligen beror denna märkliga förvandling på medlemsbyten. I vilket fall som helst tycker jag att spåren på bonusdisken är roligare än musiken som bjuds på debutalbumet. Hade bonusdisken getts ut på egen hand, något förlängd, hade den plattan fått ett högre betyg än denna mix av två skivor.