Juni Järvi – Om en vecka, kanske ett år

Jag har hållit ögonen på Juni Järvi ett tag. Jag har tyckt att det har varit småintressant indie som var lovande men hittills inte nåt ända fram.

Efter två plattor på engelska byter han nu språk till svenska, och intresset stiger såklart. Musiken kan beskrivas som melankolisk pop, som har den där indieanstrykningen som jag gillar. Det är inte suveränt, men det funkar i krig. Det jag har större problem med är sången. Han sjunger helt enkelt inget vidare. Det svajar och låter tunt som om han inte riktigt vågar ta i eller tror på det själv. Mer känsla och självförtroende i sången (plus kanske något vassare texter) hade höjt betyget ett par snäpp, för låtarna och produktionen är som sagt helt okej.