Phogg – I Need You Without Fear

Phogg (Gustav Frisk på sång och bas, Saman Rahmanian på sång, gitarr och synth, Jens Lundholm på synth och keyboards, samt Joen Rey på trummor, percussion och kör) är tillbaka med I Need You Without Fear, deras femte fantastiska album i ordningen.

En skiva med Phogg är mer än bara musik, det är en upplevelse! I Need You Without Fear viker inte undan från den insikten. Tvärtom. Här kastas lyssnaren från fina Wings- och 10cc-aktiga pop- och soulballader som ”Mother´s modern son” och ”Maybe the ocean Ritz” till ett intensivt riffande på gitarrerna som kolliderar med njutbara inslag på trumpet, spelad av Niklas Barnö, och fullkomligt vilda utsvävningar på syntar som i ”Wild Phone Appears”. Ibland kan man nästan luras tro att självaste Frank Zappa har återuppstått och dirigerat vansinnet. Lyssna på tunga men korta ”The Moist Distant Power” och hur ”Woke up running” låter i början så fattar ni vad jag menar. Phogg har alltid varit djärva, experimenterat vilt, hittat på de mest osannolika kompositioner som blandas med enklare och mer lättlyssnade kompositioner som låten ”Tutti Frutti Since 34” på den här skivan. Där har alltid funnits fina melodier och freakade konstigheter som man – förmodar jag – antingen älskar eller avskyr. I Need You Without Fear är definitivt inget undantag. När plattans 14:e och sista medryckande låt ”Tears” tonar ut – delar av sången påminner om hur David Bowie sjunger på ”Heroes” – känns det som att man ska kliva ur bergochdalbanan på nöjesfältet efter att operatören gått på muggen i 30 minuter och glömt bort oss som sitter och snurrar i vagnarna. Och då menar jag det på ett uteslutande positivt sätt! Man är vimmelkantig, samtidigt full av coola intryck, skakad och rörd som en martini, taggad och upprymd, allt på samma gång. Det händer saker hela tiden, man hinner inte bli uttråkad och som sagt: en platta med Phogg är alltid en upplevelse.