Vasas Flora och Fauna – Berg i dagen

Vasas Flora och Fauna gillar man eller inte. Jag tror inte det finns många mellanting. Personligen har jag alltid uppskattat deras plattor och Berg i dagen är inget undantag, även om den är rätt annorlunda.

Tio år har passerat sedan Vasas Flora och Fauna debuterade med Släkt med Lotta Svärd. Berg i dagen är trions femte album och det man inte känner igen sedan tidigare är det nyväckta användandet av ett mer elektroniskt sound. Det gäller inte alla de åtta låtarna som plattan utgörs av, men flera stycken. Gitarrerna finns dock kvar och man känner fortfarande igen bandets stil, men här och var blir det syntiga extra tydligt. Kanske allra mest i inledande ”Du ville ha barn men inte med mig”, som är en väldigt medryckande, dansant och bra låt med refräng som ingen kan undvika. Om den elektroniska uppgraderingen mest beror på gruppen själva eller några av det flertal producenter som är involverade den här gången vet jag inte, men det fungerar bra. Sedan kan man ju tycka att stilblandningarna – ”Dags att pila iväg” är också en kul låt som utmärker sig – gör albumet lite ojämnt, men jag kan inte påstå att det stör mig. Däremot går något av den intima och avskalade känslan sedan tidigare bort emellanåt. Å andra sidan måste ju en grupp få testa annat än det vanliga också, annars riskerar de att bli en tröttsam nostalgiakt och det vill man ju inte ska hända med det här gänget. I och med att Vasas Flora och Fauna är så extremt personliga och egensinniga, både när det gäller texterna, dialekten, det aldrig sinande vemodet, Mattias Björkas och Tina Kärkinens röster, så finns ändå hela tiden kittet här som gör att samtliga sånger låter Vasas Flora och Fauna och ingen annan grupp. Dessutom lirar de skönt skimrande pop nu som de alltid har gjort, och jag betvivlar att några fans kommer överge dem på grund av att de testar lite nytt.