Thursday , February 19 2026

The Brides of the Black Room – skevt organiskt mörker på säsong två: Commander

The Brides of the Black Room är tillbaka med uppföljaren till debutalbumet Blood & Fire. Säsong två i albumsviten, Commander, tar med lyssnaren på en resa genom filmiska ljudlandskap, hårda beats och mörka syntljud. “Vi har gjort precis den skiva vi själva skulle vilja lyssna på om och om igen”, berättar konstellationens primära låtskrivare, Ghostheart.

Det musikaliska och visuella kollektivet The Brides of the Black Room har sedan debuten gått från hemlighetsmakeri och anonymitet till en mer öppen tillvaro. Ändå väljer medlemmarna alltjämt att gå under pseudonymer.
– Det var när vi började spela live som vi kände att vi lika gärna kunde visa vilka vi är, för just livebiten är något vi vill göra mer av. Att ändå jobba under pseudonymer ger oss dock någon form av distans till oss själva. Vi kan kliva in i de här rollerna, vilket gör det rakare och tydligare vad som är just Brides of the Black Room, menar Coyote.

Som de flesta vet beskriver The Brides of the Black Room sig själva som ett kollektiv, där alla delar spelar lika stor roll, oavsett om det handlar om ljud eller bild. Utöver Coyote och Ghostheart ingår även sångerskan Lea Alazam som en av frontfigurerna, Lynx som producent och mixare, och därtill videoregissören EroGuru och formgivaren Crvsty.
– Det är en av de roligaste grejerna med det här projektet, att ljud och bild samspelar och lyfter varandra. Låtarna inspirerar såklart det visuella, men det går också lika mycket åt andra hållet. Det är ett pågående inspirationsutbyte och tar du bort en enda av oss är vi inte längre The Brides of the Black Room, säger Ghostheart.

Ni väljer att tala om säsonger snarare än album och episoder istället för låtar. Hur kommer det sig?
– Det känns mer spännande och intressant att bygga upp projektet som en TV-serie än att bara släppa skivor på vanligt sätt. Vi gillar att se på saker från andra perspektiv. Vi tänker också gärna på vår musik som något större än bara enskilda låtar och har hämtat inspiration från bland annat discordianismen, The KLF och David Bowie. Varje låt kan representera en scen eller en karaktärs situation, medan det samtidigt finns en längre händelsebåge som spänner över hela plattan, förklarar Coyote.
– Visst står varje låt på egna ben i den här säsongen, men om man lyssnar från start till mål hoppas jag att man får en större upplevelse, fyller Ghostheart i.

Hur skulle ni säga att ert sound har utvecklats på Commander?
– Under första säsongen utvecklades vi mest i studion, men när vi började spela live föll fler pusselbitar på plats. Vi hittade en väg där vi kunde klä musiken med både skevt mörker och mer organiskt innehåll. Överlag har det här albumet varit lättare att skriva, berättar Ghostheart.
– På många sätt känns vi mer som ett band nu, där fyra av oss i kollektivet är med och frontar. En annan förändring är att Ghostheart klivit fram till mikrofonen tillsammans med Lea, vilket förnyar uttrycket och ger en spännande narrativ utgångspunkt. För mig känns det helt klart som vi lyft nivån på hela projektet med låtar som den krypande men samtidigt majestätiska “One Flash Of Light”. Resan från episod 1 till 9 känns nästan fulländad i sitt uttryck den här gången, tycker Coyote.

Hur ser framtiden ut för The Brides of the Black Room? Blir det en tredje säsong?
– Det är i alla fall så planen ser ut. Det är något väldigt speciellt med trilogiformatet, inte minst vad gäller kopplingen till film och böcker vi inspirerats av. Som Bowie i Berlin. Kan man säga att Depeche Mode gjorde någon trilogi? Fan, det kan man kanske inte, men de var ju i Hansastudion i Berlin. Vi är barn av detta. “One Flash of Light” är ju för övrigt en av textraderna i “Ashes to Ashes” med Bowie och det är klart att det inte är en slump, poängterar Coyote.
– Inför framtiden håller vi alla möjliga kreativa dörrar öppna. Det finns massor med saker vi skulle vilja göra, som inte nödvändigtvis är en regelrätt platta. Till exempel någon form av konstinstallation eller kanske musik till en film. Men först vill vi ta med oss Commander ut och spela live under 2026. Det skulle vara förbannat roligt, avslutar Ghostheart leende.

Lyssna på Commander här:

Om Johan Arenbo

Kategorisera inte musik. Älska den bara. Låt inga konservativa subkulturer eller godtyckliga genreavgränsningar styra din smak. Njut istället av det obegränsade kulturella smörgåsbordet. Kraftwerk, Prince, The Cure, Iggy Pop, De La Soul, Black Sabbath, Nina Hagen, Aretha Franklin, Mozart och Madonna. Allt är tillåtet!

Kolla även

Color Theory – “The Rehearsal”

Brian Hazard från Kalifornien, som i popsammanhang kallar sig Color Theory, har de senaste åren blivit …