Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Ozzy Osbourne är död. Det är nästan omöjligt att skriva de orden utan att känna att något har gått sönder. Hårdrockens mest igenkännliga röst har tystnat. Ozzy somnade in vid 76 års ålder, omgiven av sin familj, bara veckor efter den stora avskedskonserten med Black Sabbath i hemstaden Birmingham.
För många av oss på Zero var Ozzy en avgörande kraft. Hans betydelse märks inte minst i de artister vi har följt och skrivit om genom åren. Han formade inte bara heavy metal utan lade grunden till en attityd som genomsyrat hela alternativmusiken sedan 70-talet.
Vi minns honom särskilt från Hultsfredsfestivalen 1998, när Black Sabbath gjorde en efterlängtad återförening. För oss som stod i publiken var det inte bara en historisk händelse, utan också ögonblicket då vi äntligen fick se honom – på riktigt. Den där rostiga rösten fyllde hela festivalområdet och det kändes som att världen stannade upp. Det var inte retro, det var ren kraft.
Ozzy lyckades också skapa en stark solokarriär med låtar som “Crazy Train“, “No More Tears” och “Mama, I’m Coming Home“. Han balanserade det melodiska med det maniska på ett sätt som få andra artister kunnat. På 2000-talet blev han plötsligt också en popkulturell ikon tack vare tv-serien The Osbournes, där han med skratt, svordomar och kaos visade en ny sida av sin persona.
Men genom allt höll han fast vid musiken. Den sista konserten den 5 juli i år, passande nog kallad Back to the Beginning, blev en nio timmar lång hyllning till ett liv i mörker, oljud och kärlek. Metallica, Slayer och Guns N’ Roses stod på scen för att visa sin respekt. Ozzy tackade publiken med ett rakt och ärligt: “Ni anar inte hur jag känner. Tack från djupet av mitt hjärta.”
Nu är han borta. Men hans arv kommer aldrig att blekna. Ozzy Osbourne finns kvar i varje fuzzig gitarr, varje svettig klubbscentimeter, varje ton av det vi kallar rock. Han var aldrig perfekt, men han var alltid äkta.
Tack, Ozzy. För allt.
