Från spelhall till spellista: Casino och pop

Det börjar ofta med ett pling. En vinstrad blinkar till. En syntetisk röst viskar “Jackpot!” i falsett. Men det här är inte ett nätcasino – det är en poplåt. Och det är ingen slump.

Casinokulturens ljudvärld har under flera decennier filtrerat sig in i popmusiken – inte som retroflört eller kul gimmick, utan som en subtil, ibland omedveten, formspråklig influens. I skärningspunkten mellan spel, estetik och känslodesign uppstår en kulturkrock som popmusiken tagit till sig och gjort till sin egen.

Från strategi till stil

Casinons ljudmiljöer är inte slumpmässiga. De är medvetet designade för att påverka spelbeteende. Ljudet av ett mynt som faller, ett hjul som spinner eller ett melodiskt vinstriff är ofta resultatet av tester som visar vad som frigör dopamin och håller användarens fokus. En studie publicerad i Journal of Gambling Studies visar att den här typen av auditiva belöningar ökar sannolikheten att en spelare stannar längre vid automaten. Det är ett psykologiskt hantverk – och popmusiken har tagit intryck.

I takt med att den digitala kulturen vuxit, har även ljudbilderna i viss popmusik utvecklats i liknande riktning. Ljudlandskap som tidigare hörde hemma i arkadhallar, mobilspel eller virtuella slotmaskiner har gradvis tagit plats i låtproduktionens värld. Inte i form av direkta samplingar, utan som en logik: ljud som triggar, bygger upp, exploderar. Precis som en bonusrunda, men i tre minuter och trettio sekunder. Även de bästa casinon på nätet i Sverige verkar ha blivit del av det digitala landskap som påverkat formspråket inom viss popmusik. 

Känslor som kodas med maskinprecision

Popmusikens funktion – att skapa känslor, spänning och belöning – överlappar med casinots. I spelmiljön är det jackpoten som hägrar; i musiken är det refrängen. Båda bygger dramaturgi: uppbyggnad, release, upprepning. Den som vuxit upp med digitala gränssnitt och maskinella belöningssystem känner igen sig i popens snabba växlingar, klara hooks och ljudeffekter som påminner om spelsignaler.

Det här är inte ett försök att plagiera casinon. Det är snarare en effekt av hur ljud från det interaktiva och digitala nu blivit en del av vårt kollektiva ljudminne. Ett slags kulturell sammansmältning där det maskinella, repetitiva och artificiellt belönande inte längre ses som främmande i musik – utan som självklart.

Det visuella följer med

Det är inte bara ljuden som överlappar. Även visuellt har casinokulturens språk påverkat populärkulturens scener. I musikvideor och liveshower används ljus, skärmar och animationer som påminner om spelautomaternas glittriga logik. LED-väggar blinkar i mönster som kunde vara hämtade från ett digitalt lyckohjul, och visuella övergångar anspelar på känslan av att stiga in i ett datorsimulerat rum snarare än ett klassiskt scensammanhang. Visuellt uttryck och ljudidentitet smälter samman till något som lika gärna kunde ha hörts i en futuristisk film från 1982 som i ett undergroundklubb-gig.

Det rör sig alltså om en estetisk helhet där ljud, bild och känsla rör sig i samma riktning. En elektronisk dramaturgi som aktiverar användaren – eller lyssnaren – med samma logik som en belöningsalgoritm.

Mellan känsla och kontroll

Det är lätt att tro att musik och maskin befinner sig i olika ändar av känslospektrumet. Men verkligheten ser annorlunda ut. Det digitala gränssnittets kyliga precision har inte gjort musiken mindre känslosam – bara mer kodad. I den moderna poplåten kan känsla och kontroll samexistera. Den maskinella ljuddesignen blir ett sätt att förstärka det mänskliga. Precis som i ett välkonstruerat spelmoment, där ett enda pip kan bära löftet om storvinst, kan en kort syntsekvens i en låt få hela kroppen att reagera.

Denna artikel är skriven i samarbete med partner.