Nena – tysk popikon på Sverigebesök 

Hon har sålt fler än 25 miljoner album och toppat listor över hela världen med sin superhit om nittionio röda ballonger. Vid sidan av popkarriären är hon skådespelare, modeikon, barnkulturexpert och en stor förespråkare för frihet, gemenskap och livsglädje. Nu kommer hon till Sverige för två spelningar i Lund och Uppsala. Zero Magazine har haft äran att få prata med Gabriele Susanne Kerner, mer känd som Nena! 

Guten Abend, Nena, och stort tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Du är nu ute på din nya turné, Wir gehören zusammen, som hyllar sammanhållning och kärlek, och kommer för första gången sedan 1984 att spela i Sverige. Vad har publiken i Lund och Uppsala att se fram emot?
– Jag är väldigt glad över att få komma tillbaka till Sverige och ni kan förvänta er en show med både energifylld rock och stillsamma gåshudsögonblick. Vi kommer att göra en resa genom mer än fyrtio år av Nena-musik och ni är inbjudna att sjunga, dansa och skratta med oss. Låt oss fira livet i dessa utmanande tider! 

Vad har du för bild av Sverige och musikscenen här uppe?
– Jag tillbringade en gång en härlig campingsemester vid en sjö i Sverige tillsammans med min syster och våra barn. Lugnet och den vackra naturen gjorde starka intryck på mig. Vänner till mig har flyttat till Sverige och jag kan absolut förstå varför! ​​Vad gäller musiken, så är det allmänt känt att ni har briljanta låtskrivare och producenter. Den förste jag kommer att tänka på är Max Martin, men alldeles säkert finns det fler talanger. Vem vet, kanske träffar jag rätt person i Lund eller Uppsala? Jag letar nämligen efter någon som kan hjälpa mig producera mitt nästa studioalbum….

Du har en imponerande låtskatt, fylld med new wave-klassiker som “Leuchtturm”, “Fragezeichen” och inte minst “99 Luftballons”. Hur känner du inför dem idag? Är de fortfarande lika roliga att framföra? 
– Absolut, jag älskar dem. Så länge jag står på scen kommer det inte att bli några Nena-konserter utan ballonger, fyrar eller frågetecken!

Superhiten “99 Luftballons” skrevs som en protestsång mot kapprustningen under kalla kriget och handlar om hur ballonger misstas för missiler, vilket leder till ett kärnvapenkrig. Bakom den medryckande popmelodin är det alltså en gripande berättelse om stormaktspolitik och mänsklighetens sårbarhet. Hur känns det att spela låten 2025, med tanke på den ansträngda situationen i Ukraina och Israel?
– “99 Luftballons” är en antikrigslåt och jag är övertygad att folk förstår och kan ta till sig budskapet lika bra idag, som när vi skrev den för fyrtio år sedan. Jag älskar kraften i den låten! Musik kan bygga broar och när publiken sjunger tillsammans flödar positiv energi från deras hjärtan i alla riktningar. Den energin är en form av kärlek och om vi väljer den istället för hat, så kan vi bli en stor mänsklig familj och bygga en gemenskap utan gränser.

Du har släppt fler än tjugo album. Finns det något som du anser vara ditt bästa och har du någon favoritperiod i din långa karriär? 
– Det är svåra frågor. Jag brukar inte rangordna mitt skapande eller fundera i banor av “bättre” eller “sämre”. Både en musikkarriär och ett liv i stort består av olika byggstenar, som alla hör ihop och bidrar till helheten. På vartenda album finns det åtminstone en låt jag tycker tillhör mina bästa. “Wunder geschehen”, “Liebe ist”, “In meinem Leben” och “Genau jetzt”, för att bara nämna några. Men om jag ska välja två album som ligger mig extra varmt om hjärtat för tillfället, så skulle det bli Oldschool, som gjordes i samarbete med Samy Deluxe, och mitt senaste album, Licht, som jag skrev i mitt kök och spelade in i vår härliga källarstudio tillsammans med underbara kollegor.

1982 exploderade din karriär. Du gick mer eller mindre från att vara okänd till att bli störst i Tyskland över en natt. Hur kändes det att plötsligt vara en superstjärna med allas blickar på sig? 
– När jag grundade mitt första band, The Stripes, med en vän 1976, hade jag aldrig hört talas om guldskivor. Jag visste inte ens att de existerade. Vi hade varandra och vi hade musiken. Det var det allt handlade om och inget annat spelade någon roll. Den känslan av inre frihet bär jag fortfarande med mig och den leder mig genom livet! 1982 medverkade vi i tv-programmet Musikladen med “Nur geträumt” och sålde ofattbara 40 000 singlar dagen efter. Det blev startskottet för en karriär jag inte ens kunde drömma om. Jag flyttade till Berlin, alla pusselbitar föll på plats och året därpå hade Nena Band en världshit. Väldigt mycket hände på kort tid, men vi tog det mesta lättsamt och med en portion humor. När vi fick ett samtal från New York, där en smått hysterisk skivbolagschef berättade att “99 Luftballons” spelades hela tiden på de amerikanska radiostationerna, råkade vi i bandet sitta tillsammans och alla bara skrattade högt. Så många spännande saker hände under åttiotalet! Vi trodde knappt våra ögon eller öron när det rullades ut röda mattor åt oss i Japan och fansen sjöng med på tyska i låtarna. Det var en fantastisk tid och vi njöt av allt så mycket vi kunde.

På åttiotalet var du inte bara en av Tysklands största musikexporter, utan dessutom en modeikon. Miljontals tjejer inspirerades av ditt pannband, dina tajta randiga byxor och dina coola skinnjackor. Valde du själv kläderna och hur kändes det att så många andra kopierade stilen? 
– Jag har alltid varit mycket modeintresserad och bestämde alltid själv vad jag hade på mig, både på skivomslagen och konserterna. Den enda som påverkade mig var min bästa vän, som jag brukade be om smakråd. 1978 köpte jag min första begagnade skinnjacka och ett par år senare pratade hela Tyskland om min röda minikjol, som jag hade på mig när vi gjorde vårt första tv-framträdande. Jag insåg först senare att andra tagit efter stilen, när det kom en massa tjejer till konserterna med samma frisyr och kläder som mig. Det var smickrande att se hundratals små Nena-kopior, men samtidigt kändes det nästan overkligt, haha! 

2007 släppte du albumet Cover You, där du omtolkar bland andra David Bowie, The Cure, Joni Mitchell och Marlene Dietrich. Skivan ger ledtrådar om din eklektiska smak, men vilka artister var det egentligen som inspirerade dig att börja göra musik en gång i tiden?
– När jag var ung var musiken inte lika lättillgänglig som idag, men jag brukade tillbringa timmar i skivaffärer och lyssnade hela tiden på radio. Ett av mina starkaste minnen var när jag, i tolvårsåldern, upptäckte “Paranoid” med Black Sabbath och “Angie” med Rolling Stones. De låtarna gjorde så starka intryck på mig att jag startade en musikalisk upptäcktsresa och började botanisera i Bob Dylan, Pink Floyd, Blondie, Ramones och The Pretenders. Ganska snart bestämde jag mig för att försöka skriva låtar själv. Allt började med min första gitarr och mina favoritartister, som snurrade varv efter varv på skivspelaren.

Har du hört någon ny musik de senaste åren, som gett dig samma magiska känsla?
– Jag gillar verkligen det amerikanska bandet Khruangbin, som blandar influenser från alla möjliga håll. Någon annan som inspirerat mig är min favorit-DJ, Captain Hook, som jag lärde känna på Boom Festival i Portugal. Han får mig både att dansa och upptäcka nya spännande artister. 

År 2002 spelade du och Kim Wilde in en engelskspråkig version av “Irgendwie, Irgendwo, Irgendwann”, som nådde fina placeringar på topplistorna. I videoklippen från den perioden ser ni ut att ha väldigt roligt ihop. Hade Kim och du en bra personkemi?  
– Ja, Kim och jag hade mycket gemensamt och gjorde roliga saker tillsammans även utanför musiken. Jag har många fina minnen från vårt samarbete och bara goda saker att säga om henne! 

Du befinner dig nu på en Europaturné med fler än trettio konserter i elva länder. Resorna och de långa dagarna kan vara slitsamma. Hur lyckas du behålla spelglädjen och alltid vara på topp?
– Visst innebär konserterna stora urladdningar, men jag tycker verkligen om att stå på scen och man får ny energi från saker som är roliga. Men jag försöker även äta sunt och vila ut rejält mellan varje spelning. Gärna ta en skogspromenad, om det är möjligt. Dessutom har jag ett hemligt knep: minst tolv djupa knäböjningar varje dag, haha! 

Vill du avslutningsvis hälsa dina fans i Sverige något?
– Ich freue mich auf euch! 

Som grädde på moset pratade vi dessutom med Niclas Blyh, dedikerad Nena-fantast och mannen bakom Beatbox.se och pbhmedia. Han berättar här om hur den tyska pophjältinnan förändrade hans värld en vacker vårdag för fyrtio år sedan. 

Låt oss förflytta oss till försommaren 1984. Gruppen Nena har slagit över stora delar av världen med sin “99 Luftballons”. Så även i Sverige. Vid den tiden åker en 12-årig kille på skolresa till en välkänd nöjespark i Göteborg. Det var en tradition att man gjorde så i årskurs 6, strax före skolavslutningen, på hans skola och han hade sett fram emot resan länge. Intresset för musik och skivor för killen hade redan väckts, men var fortfarande i sin linda. Det var fortfarande ett par månader kvar innan Tracks och Kaj Kindvall skulle förändra hans liv för alltid. 

På den tiden på nämnda nöjespark fanns Skivtoppen, en sorts lyckohjul där man kunde spela för att vinna singlar och LP-skivor. Dit gick naturligtvis den blivande skivnörden, det första han gjorde, direkt från bussen. Hur mycket han hann spela innan vinsten kom förtäljer icke historien, men plötsligt hände det. En stjärnvinst, vilket gav möjligheten att välja en av det tiotal LP-skivor som satt på väggen, vilket skulle innebära hans första “moderna” LP i den fortfarande starkt begränsade skivsamlingen. Självklart valde han det coolaste som fanns just då: debutalbumet från Nena!

Så, vad innebar detta? Jo, naturligtvis att möjligheterna att ägna dagen åt hisnande berg- och dalbanor och liknande begränsades rejält, redan på morgonen. Så här i efterhand funderar jag på om det inte fanns möjlighet till förvaring av väskor eller LP-skivor på nöjesparken, men oavsett vilket gick den omåttligt stolte 12-åringen runt hela dagen med en LP-skiva, stor som halva honom, under armen och gav sig själv ett minne för livet…

I det här fallet är det faktiskt killen i historien som skriver och den där relationen till Nenas debutalbum har lämnat ett djupt avtryck i mitt musikhjärta. Tusentals skivor senare är det ändå något speciellt med det där sparsmakat och stilrent formgivna albumet med låtar som “Leuchtturm”, “Zaubertrick”, “Kino” och förstås den där superhiten om ballongerna som utlöste ett kärnvapenkrig…

Måndagen den 23 juni spelar Nena på Parksnäckan i Uppsala (information och biljetter här) och tisdagen den 24 juni intar hon Mejeriets scen i Lund (information och biljetter här)

Niclas Blyh satte även samman en lista med Nena-låtar till oss. Ni hör den här: