Kristina Issa – Barn Som Ber

Kristina Issa har i och med Barn Som Ber gett ut sitt fjärde album och det är hennes första där hon sjunger på svenska. En lysande idé om ni frågar mig. Ännu bättre hade det varit om lp:n även innehållit ett texthäfte, men Filip Leymans produktion gör merparten av lyriken fullt hörbar ändå.

Med en titel som Barn Som Ber och med den något kitschiga omslagsbilden skulle man kunna tro att Kristina Issas nya album är religiöst, men jag hör inget som gör att låtarna landar i något gospellandskap. Dock finns här en kör som lånats från Grevegårdens kyrka. Däremot känns det som att det finns ett sökande här, inte minst musikaliskt, och nog är texterna ofta personliga. Min största favorit på plattan är ”Jag lovar dig”, kanske för att den satte sig direkt redan första gången jag hörde den, och för de väldigt fina sångarrangemangen i den. Den här plattan innehåller annars inte många andra så direkta låtar. Sångerna smyger sig snarare på lyssnaren och så småningom utkristalliseras de sig allt tydligare och växter, blir vackrare och kommer närmre. Således bör man lyssna på Barn Som Ber flera gånger innan man bestämmer sig för vad man tycker. ”Du som hör” med gästartisten Silveräpplen (alias Simeon Pappinen Hillert) på sång har blivit ytterligare en favoritlåt, liksom titelspåret som jag av någon anledning upplever som lite krypande skräckfilmsläskig. Även ”Monster” och ”Mitt i natten” är låtar som förgyller den här fina plattan lite extra. Det finns ett vemodigt mörker i sångerna, men också en tilltalande värme, inte minst via Issas fina sångröst som är väldigt tilltalande. Det mörka uttrycket brister aldrig ut i skrikig desperation eller aggression, utan vilar snarare i den något elektroniska ljudbildens kärna. Inte ens i rockigare låtar som ”Illa” blir det ett jävla liv. Den låten är f.ö. ytterligare ett väldigt spännande och lyckat inslag på plattan.