Red Mecca – Stay

Bortsett från You Were Never Here och Truth så har jag alla Red Meccas album och jag gillar verkligen alla. Mycket. Stay är bandets sjunde fullängdare, dessutom ett dubbelalbum i läcker genomskinlig vinyl, men aldrig har det tagit mig så lång tid att komma in i ett nytt Red Mecca-album förut som detta.

Stay består av 17 låtar (om man räknar inledande ”Year Of The Rabbit” och avslutande ”Year Of The Rabbit II) som två olika låtar. Däremellan bjuds lyssnaren alltså på 15 låtar och dessa håller ihop väldigt fint, samtidigt som de kan kategoriseras inom flera olika genrer. Stay är alltså inte en av dessa skivor man lyssnar igenom en gång, får allting klart för sig, och sedan inte behöver ”jobba vidare” med. Nej, Stay växer fram med antalet lyssningar man ger skivan. Låtarna tar form i medvetandet, en del gör det fort och andra kräver mer tid, precis som krukväxter eller barn, men resultatet blir bra bara man ger musiken den tid den kräver. Ingen Red Mecca-platta jag har hört hittills har tagit mig lika lång tid att komma in i, och hur bra de andra än är – och skitbra är de – så är frågan om inte Stay trots allt är gruppens magnum opus, åtminstone fram till denna dag. Detta är ett storslaget verk, en spännande resa, texter man inte alltid förstår vad Susanne Jonsson syftat på när hon skrivit dem (texthäfte medföljer, perfekt nog), men som man i många fall kan tolka fritt utifrån sitt eget liv och Jan Strandqvists musik som ibland är vacker, ibland drömsk, ibland droonigt tung på gränsen till seg, ibland något stompigare och mer dansant, men som aldrig förefaller glad, lycklig, ytlig eller tillgjord. Jag vet inte om man kan kalla elektronisk musik för själslig (i likhet med hur man tolkar begreppet soul inom musiken) men på något vis framstår den som sådan för mig här. Det gäller bara att lyssna och dras med ner i djupet av denna soniska ocean. En bagatell i det stora hela kanske, men en kul bagatell, är att Red Mecca framför en cover av Chromes ”Eyes on Mars” (från Red Exposure-lp:n) på den här plattan också. Den såg man inte komma förrän albumet åkte på skivspelaren första gången.