En effektiv mix av internationella headliners, folkliga radioartister, spännande upcomers och lokala talanger har varit Storsjöyrans signum under storhetsåren. Därmed har man alltid kunnat hitta några intressanta akter även utanför mainstreamfåran. Men hur ser det ut idag, efter festivaldöd och pandemi? Vi letade upp årets mest alternativa akter.
Teamet bakom den anrika Storsjöyran har alltid haft en fingertoppskänsla för att hitta intressanta artister och är inte främmande för alternativmusik, trots att de samtidigt vill locka den breda massan. Genom åren kan man nämna artister och band som Siouxsie & The Banshees, The Mission, Misery Loves Co, Red cell, Paradise Lost, Doctor Midnight & The Mercy Cult, Crystal Castles, The Prodigy och Kraftwerk.
Under i princip hela 90-, 00-talet och en bit in på 2010-talet hade Yran alltid ett flertal stora internationella akter och en bred lineup av artister under tre festivaldagar. Men festivaldöden med vikande besökarantal drabbade även denna nu 40-åriga stadsfestival – även om man fortfarande höll sig på benen och drog ner till två dagar utan internationella dragplåster. Därtill slog pandemin till och när Yran slog upp portarna igen förra året var det förstås med osäkra besökarprognoser. Det skulle dock visa sig att jämtarna och andra tillresta var evenemangstörstande och gav goda publiksiffror.
På årets festival stod popstjärnan Ava Max (US) som ensam internationell headliner för två huvudsakliga festivaldagar och ett fåtal mer familjevänliga akter på söndagseftermiddagen. Och hur var det då med mer alternativa artister och genrer? I ärlighetens namn rätt tunt, men här följer de intressantaste akterna.
VILMA FLOOD
Med en karaktäristisk röst som för tankarna till både Lana Del Rey och Ane Brun bjuder hon på ett vemod som känns sprunget ur såväl bluesen som Dalarnas skogar. Det andra albumet ”Moodswinger” gav hyllningar från Nöjesguiden och Sonic och bejublade spelningar på festivalen Sthlm Americana, medan det tredje albumet ”Flood” som kom i våras tog ytterligare ett steg framåt och ledde till i bl.a. framträdande i TV4.
På Storsjöyran får hon den absolut minsta men kanske också vackraste scenen, nämligen fören på Ångaren Östersund, som med en typisk ångsignal lägger ut från kajen i Storsjön precis innan spelningen börjar. Naturligtvis är publiken större än de som får plats att se henne, men att sitta på övre däck, se ut över Storsjön och byarna på andra sidan och höra den utsökta kombinationen av kontrastrik stämsång och distad pedal steel förenas i en mörk hemsökande americana, är en oerhört unik festivalupplevelse.
BOKO YOUT
I bemärkelsen att ligga utanför alla mainstream-genrer passar den Stockholmsbaserade konstnären Paul Adamah in med sin liveakt Boko Yout. Det handlar om en experimentell och genreöverskridande musik som han själv kallar afro grunge, och det är träffande. Det är funkiga basgångar (med festivalens coolaste basist) och jazziga ackord med råa, distade beats, blandat med dramatiska monologer.
Paul är oerhört karismatisk och har den lilla publiken som hittat till teaterkällaren helt i sin hand och skapar ett party där alla dansar unisont. Det är ett samspelt och snyggt kaos med ständigt oväntade vändningar och mycket publikkontakt, inte minst i låten ”Teleprompter” med sin vokala hook som sätter sig i huvudet.
LOVER’S SKIT
Duon kommer direkt från gymnasiet men bjuder på en underbart kaotisk klubbspelning med breakbeats och inslag av rap och indierock med punkattityd. I huvudet dyker referenser som The Prodigy, M.I.A. och kanske en ung och punkig Björk upp, och det är lätt att se varför de redan gjort sig ett namn som hyllad liveakt på Stockholms undergroundscen.
Sångerskan Nathalia Aránguiz har den där sortens självklara coola, svala scenattityd som många försöker med men sällan lyckas, samtidigt som de bjuder publiken på en energisk och ösig halvtimme – och det är tydligt att åhörarna tycker spelningen är för kort och vill ha mer.
MOR
När en veritabel supergrupp tar plats på scenen så förväntar man sig en hög lägstanivå, men ingen i publiken var nog riktigt beredd på att bli så golvad.
Den legendariska hiphopproducenten Thomas Rusiak bildar tillsammans med Robyn/Yung Lean-kollaboratören Fredrik Okazaki och sångerskan GRANT (Caroline Cederlöf) ett väloljat maskineri på scenen.
En lekfull ljudmatta med inslag av allt från deep house till skitig r’n’b bildar bas till en lika skör som kraftfull sång, och publiken kastas mellan vördnad och danslust. Caroline har en fantastisk scennärvaro och lyckas med subtila medel kanalisera hela bandets energi, och man märker att det sker något magiskt i samspelet med publiken på denna tältscen på lördagskvällen.
Det är ett uppenbart nöjt band som lämnar scenen, och undertecknad är böjd att kora detta till bästa spelning på Storsjöyran 2023.