Phogg – Centre Pièce

Spännande, experimentella och psykedeliska Phogg är tillbaka med ny musik, den här gången utgivet på ett gammalt hederligt kassettband. Omslaget till Centre Pièce är inte direkt vackert, men det säger en hel del om musiken som skapats den här gången. 

Det är egentligen sjukt hur Gustav Frisk (bas, sång), Saman Rahmanian (gitarr, sång, synth), Joen Rey (trummor, percussion) och Jens Lundholm (synth, keyboards) kan leka fram låtar som både är experimentellt utmanande och psykedeliskt flummiga, samtidigt som flera av melodierna sätter sig som simplaste tuggummipop i huvudet. Den här gången plockade bandmedlemmarna upp gamla låtar, tänkta att hamna på tidigare skivor vilket de aldrig gjorde, och så skapade man nytt dessutom. Ett tag var dessutom tanken att ge ut denna skiva samtidigt med The Sharkness – bandets förra storverk – men det blev för mycket så man tänkte om. Phogg tog sitt inspelade material, klippte bort bitar, kastade om verser och limmade ihop delar av 20 låtar som förvandlades till 10 nya spår. Alltihop utmynnade så småningom i den äventyrliga plattan Centre Pièce. Därmed kommer förklaringen till omslaget. Phogg köpte nämligen en massa vaser som de slog i småbitar och så klistrade de ihop skärvorna till vasen som stoltserar på konvolutet. En perfekt bild av den musikskapande processen alltså. Och hur låter då detta musikaliska collage? Jo, alldeles ljuvligt, väldigt överraskande, och då och då högst dansant. Centre Pièce bjuder nämligen på en experimentell mix men samtidigt är flera spår rätt disco, soul- och funkinfluerade. Melodiskt popiga är de också, och ibland tydliga och ”rena”, medan de vid andra tillfällen imploderar av elaksinnade galenskaper. Jag har lyssnat väldigt länge och väldigt mycket på Centre Pièce sedan den gavs ut i november. Fortfarande idag hör jag nya saker som jag inte lagt märke till tidigare. Det är vad jag kallar att ha skapat ett modigt ljud- och musikkonstverk.